| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMMANSKOTT sam3an~skot2, n. (L. Paulinus Gothus MonPac. 786 (1628) osv.) ((†) m. l. f. RARP 1: 22 (1627)); best. -et; pl. = (Berch Hush. 129 (1747) osv.) ((†) -er SthmStadsord. 2: 398 (1716), SvLitTidn. 1815, sp. 553).
1) hopsamlande l. insamling av penningar l. andra förnödenheter, som tillgår på så sätt att flera personer l. parter lämna sina bidrag l. att var o. en av en grupp personer l. parter bidrager med en viss (ofta bestämd) andel; särsk. om en sådan insamling av gåvomedel till förmån för ngn l. ngt; äv. konkret(are), om de insamlade medlen l. förnödenheterna. Tiderus GrLat. 17 (1626). Schück VittA 2: 111 (i handl. fr. 1668). Till hans (dvs. spelmannens) betalning ni få gjöra sammanskott: / En slant för hwar person om er så synes godt. Livin Kyrk. 117 (1781). Macedonien och Akaja hava .. känt sig manade att göra ett sammanskott åt dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i fattigdom. Rom. 15: 26 (Bib. 1917). Efter slutad ängsbergning hölls s. k. slåtteröl, hvartill sammanskott gjordes af malt till öl samt af matvaror. FoF 1931, s. 48. — särsk.
a) (numera knappast br.) om insamling av gåvomedel bland deltagarna i en gudstjänst l. en tillställning av något slag, kollekt, insamling o. d. Thet Sammanskott, som skedde på Tree förnämligeste åhrsens Högtidher. L. Paulinus Gothus MonPac. 786 (1628). Kungörelse, angående upphäfwande af föreskrifter om sammanskott wid bröllop och barndop till understöd för lazaretten och de fattige. SFS 1866, nr 57, s. 3.
b) (företrädesvis i fråga om ä. förh.) om en (av myndigheterna påbjuden l. av folkrepresentation beslutad) insamling av medel till bestridande av allmänna utgifter l. insamling av förnödenheter till underhållande av ämbetsman l. trupp o. d., som har karaktären av en (tillfällig) skatt l. pålaga. RARP 1: 22 (1627). Statens rätt at af medborgare upbära sammanskott til de allmänna behofwen. Holmbergsson Sartorius 91 (1800). Det sammanskott af födande waror, som uti en Landsort kan blifwa erforderligt til Krigsfolks underhållande. RF 1809, § 74. Minnesskr1734Lag 2: 365 (1934).
c) (†) om sammanslagning av flera personers resurser för gemensamt bedrivande av affärsverksamhet. Compana- eller Samlago-Handel, är ther någre med hwar andra sig sammansättia med et sammanskott at handla, med alles theras i hoop, såsom eens Mans Eventyr och tilfall, til Winst eller Skada. Risingh KiöpH 79 (1669).
d) (†) med särskild tanke på l. om den grupp av personer som sammanslutit sig för att gm sammanskjutning av medel bekosta ngt, bolag l. dyl. Om nu Öfwerheten eller ett privat sammanskott lät förfärdiga dessa slutzar, hade (osv.). Polhem Bet. 2: 4 (1721).
2) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv.
a) (numera föga br.) anhopning av ngt i stor mängd; anhopning av olika ämnen l. element o. d. Et sammanskott af ångst. Brenner Pijn. 28 (1727). Ett sammanskott af allehanda föreställningar och symboler. SD(L) 1904, nr 84, s. 5.
b) (†) i uttr. äga ett sammanskott av (olika ämnen), bestå av (olika ämnen). Metallerne .. äga .. et sammanskot af salt, swafwel och qwicksilfwer. Triewald PVetA 1740, s. 9.
c) (†) bidrag. Jag skal återtaga dessa ord (näml. ”njugg” o. ”jävig”), när man visar mig exempel af något enda sammanskott, som Svenska Menigheten gjort, til Vitterhetens befordran. Kellgren (SVS) 4: 349 (1784).
-GILLE. [jfr d. sammenskudsgilde] (i sht i fråga om ä. förh.) kalas vars kostnader bestridas l. till vilket förplägnaden anskaffas gm sammanskott; jfr knyt-kalas. Lagerlöf HomOd. 6 (1908). —
b) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) till 1 b. Kepplerus Mem. 15 (1770). Herlitz Stadsförv. 1830 239 (1924; om förh. i Göteborg på 1830-talet). —
-PENNINGAR, pl. (förr) om penningmedel som betalades av rusthållarna ss. bidrag till en kassa (sammanskottskassan) bildad till hjälp åt rusthållarna vid fullgörande av deras rusttjänstskyldighet. LMil. 2: 162 (1688). Därs. 462 (1691). —
Spalt S 732 band 24, 1964