Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMMANSATT sam3an~sat2, förr äv. SAMMANSÄTT, p. adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf.; Östergren (1937)); n. o. adv. =.
Ordformer
(-satt c. 1600 osv. -sätt c. 1650)
Etymologi
[jfr d. sammensat, nor. sammensatt, t. zusammengesetzt; p. pf. av SAMMANSÄTTA]
Anm. Här icke upptagna anv. av sammansatt behandlas under SAMMANSÄTTA.
1) om föremål som består av olika delar: vars olika delar satts samman, hopsatt; motsatt: isärtagen. Vid kortare förflyttning bäres .. (granatkastaren) sammansatt i ena handen, under ena armen eller över ena axeln. InfRegl. 1945, 1: 77.
2) som utgöres av l. är bildad gm en sammansättning l. förening av olika (ensartade l. olikartade) enheter (föremål, element, delar); som består av flera delar; särsk. motsatt: enkel; särsk. i ett stort antal fackspråkliga anv., med en i varje särskilt fall speciell, efter omständigheterna modifierad innebörd, t. ex. i uttr. sammansatt mikroskop, pendel, förr äv. atom, se MIKROSKOP resp. PENDEL 1, ATOM 1 a. Lägges hinna på hinna, blir deraf en Sammansatt hinna. Rosenstein Comp. 16 (1736). En sammansatt rännknut. Öhrvall Knut. 31 (1908). Ett sammansatt prisma. Bergstrand Astr. 206 (1925). — jfr O-SAMMANSATT. — särsk.
a) i vissa anv. ss. botanisk fackterm.
α) om blad: som består av ett antal självständiga småblad. Möller PrincBot. 36 (1755). Skårman Forssell 188 (1898).
β) (†) om blomställning: i vilken de enskilda blommorna sitta oskaftade på ett utbrett blomfäste inom en av skärmfjäll bildad holk (en blomkorg); äv. i utvidgad anv., om växt: korgblomstrig (i denna anv. äv. i pl. i substantivisk anv., ss. benämning på familjen Compositæ); jfr γ. Hartman Fl. XXXVIII (1820). (Bland de viktigaste växtfamiljerna märkes:) Sammansatta eller korgblomstriga. Berlin Lrb. 90 (1876).
γ) om blomställning (jfr β): som består av flera smärre blomställningar, vars sidoaxlar av första ordningen i sin spets bära smärre blomställningar. Sammansatt ax, flock, klase. Sammansatt flock. Hartman Fl. XLVI (1820). Sammansatt ax. Dalin 2: 325 (1855). En sammansatt blomställning. Skårman Forssell 214 (1898).
δ) om frukt: som bildas av flera fria (med varandra icke sammanvuxna) småfrukter inom samma blomma. Areschoug LbBot. 319 (1863). Skårman Forssell 227 (1898).
b) zool. om öga: som utgör ett fasettöga. Thomson Insect. 1 (1862). 2SvUppslB 17: 1034 (1950).
c) jur. om sak l. ting: som utgör en samling av flera enheter (t. ex. en boksamling l. en hjord), som utgör ett kollektiv. Schrevelius CivR 1: 111 (1844). SvUppslB 8: 666 (1931).
d) om kollektiv av personer: som är sammansatt av personer av olika slag l. från olika håll l. av olika kollektiv; med pluralt huvudord äv.: förenade. RiksAct. 1815, § 7. Sammansatta Ekonomi- och Bevillnings-Utskottens betänkanden. Liljecrona RiksdKul. 163 (1840). Sammansatta utskott, som bestå av deputerade från två eller flera ständiga utskott. Kuylenstierna Statsmaskin. 91 (1926). — särsk.
α) (förr) statsv. i uttr. sammansatt statsråd, svenskt l. norskt statsråd förstärkt med tre norska resp. svenska statsråd. SFS 1836, nr 20, s. 2. SvLantmät. 1: 624 (1928; om förh. 1838).
β) (i Finl., †) i överförd anv., om seminarium: som har såväl manliga som kvinnliga elever, sam-. NF 4: 1321 (1881). AtlFinl. 19: 8 (1899).
γ) (†) närmande sig bet.: heterogen. Grefve Stenbock .. hade en sammansatt Regering att öfvertyga. GLOxenstierna i 1SAH 3: 416 (1790, 1802).
e) om ämne l. massa o. d.: som består av olika ämnen l. beståndsdelar. Det kan ej .. fela, at Land-rök och annan Rök ju ofta blandas och förena sig, at formera en sammansatt Rök. VetAH 1767, s. 103. Smakrika och till innehållet sammansatta .. karameller. Grafström Kond. 80 (1892). Sammansatt lakritspulver. 2NF 25: 98 (1916). — särsk.
α) (numera knappast br.) i pl., om kryddor: blandade. OMartini Läk. 50 (c. 1600).
β) kem. om ämne: som utgör en kemisk förening av två l. flera enkla ämnen. Ekeberg o. Afzelius NomenklChem. 11 (1795). Sammansatta kolhydrat. Jundell Barn. 1: 115 (1927).
f) mer l. mindre oeg. l. bildl., om ngt konkret, med tanke på dess struktur l. fysiska natur o. d.
α) (†) om materiella l. kroppsliga ting i motsats till andliga. Denna världen hyser två slags varelser, nämligen sammansatta, eller kroppar, och enkla varelser, eller andar. De Rogier Euler 2: 4 (1787).
β) (†) om tand: i vilken emaljen ligger i veck inuti tandens benmassa, strecktecknad. Marklin Illiger 145 (1818). Sundevall Zool. 30 (1835).
γ) geol. o. geogr. om vulkan: som har en äldre, vid krater i vilken en l. flera smärre vulkankäglor ha bildats. Ramsay GeolGr. 79 (1909).
δ) geol. o. geogr. om halvö: som till en del utgör en fortsättning av den kontinent som den hänger samman med o. som till en del utgör en nybildning. Hagman FysGeogr. 10 (1903).
g) (i fackspr.) om färg: som utgör en blandning av olika (enkla) färger l. en blandfärg. AHB 122: 54 (1885). 2NF 9: 266 (1908).
h) (i fackspr.) om ljud: som utgör en sammansättning av olika ljudelement; äv. (numera bl. tillf.) om bokstav: som utgör tecknet för två med varandra förbundna språkljud. Twänne sammansatte bokstäfwer, x och z. AArgillander (1762) hos Rosenstein BarnSj. Nn 1 a (uppl. 1771). En ton är vanligen ej enkel, utan sammansatt. Danell SvLjudl. 2 (1911).
i) språkv. om accent.
α) (numera bl. tillf.) tvåspetsig, cirkumflekterad. Landsm. 1: 143 (1879). Noreen Pros. 12 (1897).
β) grav, tvåstavighets-, flerstavighets-. Danell SvLjudl. 45 (1911).
j) språkv. om språklig enhet av något slag.
α) om ord: som uppkommit gm l. utgör en sammansättning av två l. flera (enkla) ord l. ett ord o. en förled; motsatt dels: enkel, dels: avledd. Samman sätte Ord. JTBureus (c. 1650) hos Schück VittA 1: 60. Rudbeck Atl. 4: 94 (1702). Understundom tage wi twänne eller flere ord ihop, och giöre .. af dem ett ord, hwilket heter sammansatt (compositum). Hof Skrifs. 20 (1753). AntT XX. 7: 14 (1919).
β) om tempus(form) l. modus(form): bildad med tillhjälp av ett hjälpverb. Sammansatt Tempus .. T.e. .. han har älskat. Moberg Gr. 40 (1815). Sammansatt presens konj(unktiv). Nordvall Modersm. 79 (1863). Johannisson HavaVara 8 (1945).
γ) (numera mindre br.) om sats (jfr δ): som innehåller mer än ett subjekt l. predikat. Boivie SvSpr. 79 (1820). Svahn LbMuntlFöredr. 85 (1903).
δ) i sådana uttr. som sammansatt sats o. d. (jfr γ), mening som utgör en förbindelse av två l. flera satser, särsk. en satsfogning; sammansatt period, mening som utgöres av en satsförbindelse, satsförbindelse l. satsfogning i vilken den ena av de l. båda i satsförbindelsen ingående satserna utgör(a) en period (se d. o. 4) resp. perioder. Punkt sättes, då en mening är fullkomligt uttryckt, antingen genom en enda sats, eller genom en sammansatt period. Broocman SvSpr. 62 (1810). Sammansatt Sats kallas den, der två eller flera satser äro förenade genom konjunktioner. Fryxell SvSpr. 88 (1824). Egentligen sammansatta satser bestå af tvenne oskiljaktiga satser (försats och eftersats), hvilka tillsammanstagna betraktas såsom ett enda fullständigt helt. Boivie SvSpr. 96 (1834). Sammansatt period. Därs. 99. Period kallas ibland en sammansatt sats el. s. k. mening, vars satser äro sammanfogade på ett invecklat men harmoniskt sätt. 2SvUppslB 22: 759 (1952).
ε) (†) om versform. Sammansatt versform uppkommer, då den ena raden med två, tre, eller flera stafvelser öfverskjuter den andra, men de olika raderna likväl följa på hvarandra i en bestämd ordning. Enberg SvSpr. 415 (1836).
k) (i fackspr.) om taktart: som utgör en multipel av en enkel taktart l. en förening av jämn o. ojämn taktart. Mankell Lb. 25 (1835). Brodin 224 (1948).
l) mat. om tal: som kan upplösas i faktorer (bestående av hela tal), som icke är primtal. Celsius Arithm. 70 (1727). Zweigbergk Räkn. 16 (1853).
m) i allmännare, bildl. anv., i fråga om sammansättningen l. strukturen l. karaktären av ngt abstrakt l. sammansättningen l. karaktären av ngt konkret med avs. på mer l. mindre abstrakta drag: som utgör en sammansättning av flera element l. moment l. egenskaper l. drag; som utmärkes av flera (olikartade) egenskaper l. drag l. en viss relation till mer än ett föremål l. förhållande; särsk. motsatt dels: enkel, dels: ensartad, enhetlig. VetAH 1752, s. 211. Begreppen äro till innehållet antingen 1) enkla, om de ega ett enda kännetecken, eller 2) sammansatta, om de ega flera kännetecken. Rein Log. 10 (1882). Sammansatt slutledning, (dvs.) som består af flera enkla slutledningar, hvilka stå i logiskt förhållande till hvarandra. Sundén (1888). Det finnes enkla och sammansatta förnimmelser. Öhrvall PopVetAfh. 32: 75 (1909). Men ju mera .. (gossen) lyssnade till detta ovana buller (av orgelmusik o. psalmsång), desto mera behag fann han däri. Det var ett sammansatt behag. Han kände sig på en gång sorgsen och lycklig. Malmberg Åke 19 (1924). — särsk.
α) om en persons l. ett tidsskedes natur l. karaktär o. d.: som utgör en sammansättning av olika egenskaper l. drag; ofta närmande sig bet.: komplicerad; äv. om person med avs. på dennes natur l. karaktär. Vår tid med sin sammansatta karakter har allt mera aflägsnat sig från den gyllene enfaldens idylliska frid. Nyblom i 2SAH 61: 4 (1884). (C. Lindhagen var) en sällsamt sammansatt personlighet, ett stycke geni. Höglund Branting 1: 446 (1928). Han är en sammansatt natur som inte är så lätt att komma underfund med. Lagerkvist Dvärg. 10 (1944).
β) byggn. i uttr. sammansatt ordning (förr äv. orden), kolonnordning med stildrag från mer än en av de klassiska kolonnordningarna, blandad ordning; se vidare under ORDNING 4. Sammansatt orden. Sturtzenbecher (1805).
γ) (†) om statsförfattning l. regeringssystem o. d.: som utmärkes av fördelning av de olika maktbefogenheterna på olika statsorgan. Boëthius Sedol. 165 (1782). Cavallin (1876).
δ) (†) om havandeskap: som utmärkes därav att två l. flera ägg (foster) utvecklas samtidigt. Cederschiöld HbBarnm. 57 (1822).
ε) om handling l. skeende o. d.: som består av flera (samtidiga l. till tiden skilda, oftast olikartade) moment l. en viss relation till mer än ett föremål l. förhållande, t. ex. berör olika föremål l. utföres på olika sätt. Lefrén Förel. 3: 122 (1817). Afvägningen kallas enkel, om den kan utföras med instrumentet uppställdt i en enda stationspunkt, och sammansatt, om flera stationspunkter måste användas. LbTopogr. 36 (1907). Ett och samma abonnemang kan omfatta två eller flera i (inländska tidnings-)taxan upptagna, sammanhängande abonnemangsterminer (sammansatt abonnemang). Postst. 1907, s. 49. Sammansatt navigering .., (dvs.) en kombination av navigering i storcirkel och i en latitudsparallell. SohlmanSjölex. (1955). särsk. (numera knappast br.) om handling: utförd flera gånger, upprepad l. dyl. Multiplicatio, är een sammansatt additio. AJGothus ThesArithm. 29 (1621).
ζ) allmännare, närmande sig bet.: invecklad, komplicerad; jfr α. Rosenstein 2: 195 (1789). En stigande odling hade medfört mera sammansatta rättsförhållanden. Schlyter JurAfh. 2: 103 (1879). Verkliga förhållandet är väl, att intet enkelt ord, vare sig gäst eller fånge, rätt täcker en så sammansatt situation som den Carl (XII) var försatt i. Quennerstedt Bender 6 (1910).
n) bildad gm sammanslagning l. sammanslutning av olika enheter o. d.
α) (i fackspr.) i uttr. sammansatt ränta, ränta på ränta. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 207 (1854). SvBanklex. 465 (1942).
β) (†) i uttr. göra ngt med sammansatt makt l. håg, om olika personer: göra ngt med förenade krafter o. d. Til .. (Karl Martell) slog sig Eudo .., hwilka med oförskräckt mandom och sammansat macht ginge på Saracenerne, dem de drifwe på flychten. Dryselius Måne 49 (1694). 2Saml. 6: 31 (1740: med sammansatt hug).
γ) (†) om företag: som äges l. drives av flera personer (i bolag l. dyl.), som utgör ett bolag. Sammansatte Stadsbrännerier. SPF 1816, s. 346.
3) (†) om bergart: kristallinisk, massformig; motsatt: klastisk. Cronstedt Min. 221 (1758). Hällearter .. äro af två slag, Sammansatte och Sammangyttrade. Man kallar Sammansatte dem, hvilkas delar, ehuru af olika art, äro så noga ihoppassade, att intet mellanrum eller bindeämne deri kan skönjas. Regnér Begr. 2: 84 (1813).
Avledn. (till 2): SAMMANSATTHET30~02 l. 30~20, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara sammansatt. (Studentkamraterna betraktade honom som) en af ödet utmärkt, ”l’homme de la destinée”, som skulle upptäcka metallernas sammansatthet. Hallström VilsnF 34 (1894). Slättluften, i hela sin sammansatthet av mjuka skiftningar, glittrar .. (i A. Österlings) vers. Kihlman NordProf. 38 (1933). särsk. till 2 m α. I denna reseskildring demonstrerar Vinje .. sin originalitet, sin sammansatthet. SvD(A) 1960, nr 300, s. 4.

 

Spalt S 724 band 24, 1964

Webbansvarig