Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALVA sal3va2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Söderman ExBook 148 (1679) osv.) ((†) -er, se nedan); förr äv. SALVE, sbst.1, r. l. f. (Spegel Dagb. 46 (1680), KKD 8: 117 (1706)) l. n. (ConsAcAboP 1: 9 (1640)); best. -en; pl. -er (äv. att hänföra till sg. salva, Spegel Dagb. 103 (1680), HT 1950, s. 158 (1693)).
Ordformer
(salva c. 1640 osv. salve 16401706)
Etymologi
[jfr dan. o. t. salve, eng. salvo, ä. eng. äv. salve, fr. salve, it. o. span. salva; av lat. salve, var hälsad, imper. sg. av salvere, vara frisk, må väl, avledn. av salvus, välbehållen, frisk (se SALVAGARDE)]
1) om sammanfattningen av ett antal skott l. projektiler som avlossas samtidigt från flera, stundom ett enda vapen; äv. om ett antal skott som avlossas i (snabb) följd från ett vapen; skottsalva; äv. i sådana uttr. som salva (av) skott l. kanonskott. — jfr GEVÄRS-, HANDGEVÄRS-, KANON-, KARBIN-, MUSKÖT-, PISTOL-, SKOTT-, STYCKE-SALVA.
a) om ett antal samtidigt (l. i snabb följd) ss. salut avfyrade skott; förr äv. i uttr. giva salva l. ett salve, ge salut, salutera (se d. o. 3) o. d. Stadsens soldater sampt rytteriet gåfwo (under invigningen av Åbo akademi) ett salve, alle uthi een hoop, thee 1000 ryttare först, och the 4 faanor af stadz soldater ther effter. ConsAcAboP 1: 9 (1640). När .. (den polske ambassadören) togh afskedh voro alla styckerna på torget planterade, ok gafs salva til valet (dvs. farväl). Rudbeck Bref 374 (1699). På skeppet blefve vi mottagne med musique och när vi fore derifrån finge vi en salfva stycke skott samt mångfaldiga hurra. Ferrner ResEur. 515 (1761). Så wäl afskedade Soldater, Ryttare och Dragoner, som de ännu tjenstgörande, hwilka i fält förhållit sig berömmeligen och tappert, .. (må) med wanlige skott och salfwor hedras, enär de antingen på landet eller i städerne begrafwas. PH 8: 307 (1766). Den parad, som skall marschera framför liket, .. skall hafva gevären laddade med löst krut, för första salvan. TjReglArm. 1858, 1: 330. Så blev .. (drottningen) synlig .. på en svart gångare bredvid Miguel i sin vita burnus. .. Det var en ståtlig syn, beduinernas långa bössor sköto salvor, så det rök och ekade omkring oss. Lagergren Minn. 5: 301 (1926). — jfr GENERAL-, GLÄDJE-, HONNÖRS-SALVA. — särsk. (†) i uttr. salva viktoria, segersalut. KKD 3: 111 (c. 1740).
b) om ett antal samtidigt från (vanl. flera) eldvapen l. i snabb följd från ett eldvapen mot ett visst mål avlossade skott, t. ex. i strid l. vid stridsövning l. jakt o. d.; särsk. dels (i officiellt militärt fackspr.) om skott avgivna gm samtidig eldgivning från ett flertal artilleri-, örlogs- l. luftvärnskanoner o. dyl. l. (abstraktare) om ett däremot svarande eldgivningssätt (salveld), dels (förr) i fråga om samtidig eldgivning med eldhandvapen av trupp som var uppställd på linje (jfr LINJE-ELD); äv. använt ss. kommandoord för beordrande av salveld. (Av)skjuta, avlossa, avfyra, avgiva en salva (mot ngn l. ngt), förr äv. giva salva l. göra en salva l. salvor (på ngn l. ngt). Vid första salvan stupade 15 man. Eldgivningen från örlogsfartygen sker i regel i salvor. Allttså bleff förordnadh, att footfolkett skulle föllia efther (ryttarna) på båda sidor om vägen i skogen till sin fordeel, på thett att om någen fiende komme efther, the då uthur skogen kunde göra ju åthminste en salva på honom. HH 20: 352 (c. 1640). När wij kommo in emott Morrebrodh .. gåfvo snaphanerna på oss .. tree gångor salfwa. VDAkt. 1680, nr 48. Wår[t] fotfolk stod i tiocka rågen, alla i en linia .. gåfwo sina salwor. KKD 3: 91 (c. 1740). De gjorde tre salwor med hela deras artillerie. Serenius (1741). Salva användes dels vid vissa tillfällen under gaffelbildningen dels under den fortsatta skjutningen, då batterichefen i ett gifvet ögonblick vill åstadkomma största möjliga verkan. ExFältartill. 1893, 1: 112. Exekutionsplutonernas salvor eka. GHT 1944, nr 148, s. 9. Pjäsplatschefen kommenderar: Salva! InfRegl. 1945, 1: 145. En kamrat (tog) upp en revolver och smällde av en salva mitt i högen (av gruvarbetare), så det blev öppning, så vi kom ut. Rallarminn. 120 (1949). 2SvUppslB 25: 140 (1953; från salvkanon). — jfr ARTILLERI-, GENERAL-, KARTESCH-, KEDJE-, LINJE-, MUSKÖTERI-, PLUS-, PLUTON-, SKYTTE-SALVA m. fl. — särsk. i utvidgad anv.
α) om ett antal samtidigt l. i snabb följd (över ett område) fällda bomber; äv. använt ss. kommandoord för beordrande av sådan bombfällning. De salvor av tunga sprängbomber som föllo på de viktiga kejserliga järn- och stålverken i Yawata. SvD(B) 1944, nr 163, s. 6. SoldatundFlygv. 1944, s. 39 (ss. kommandoord).
β) om ett antal sprängskott som (iordningställts för att) detonera samtidigt l. i snabb följd; äv. om den bergmassa som utspränges vid detonationen (detonationerna). Såsom af tvärprofilen synes, laddades och skjötos derefter först midthålen, sedan de öfriga, utom de närmast ortsulan borrade, hvilka sednare först i en tredje salva afskjötos. JernkA 1875, s. 215. Salvan (i Hällekis’ kalkstensbrott) består av tolv hål och hela sprängladdningen uppgår till ca 900 kg. TT 1943, Bergsv. s. 19. Fraenkel BergsProbl. 13 (1944; om bergmassa).
γ) om skur av ngt (t. ex. pilar l. snöbollar) som haglar (kastas l. öses l. dyl.) över ngn. Sommerset började slaget med en allmän salfva af pilar. JPTheorell i 2SAH 8: 56 (1816). En salva av snöbollar besvarade utmaningen. Lagergren Minn. 8: 24 (1929).
2) bildl.
a) om kraftiga l. öronbedövande ljud som ungefär samtidigt komma från flera ljudkällor (personer) l. om en serie av sådana (i snabb följd kommande) ljud; i sht i fråga om skratt l. hurra- l. bifallsrop l. applåder o. d.; ofta i förb. med ord (styrt av prep. av l. anknutet utan prep.) som anger ljudens art (t. ex. skratt, hurrarop) l. ss. efterled i ssgr. Det tycktes som åhörarne voro oändeligen roade af Hr. Oratorn, ty flere ordentelige salfvor af skratt fölgde på vissa uttryck. Kellgren (SVS) 4: 51 (1779). (På en viss proposition) Svarades med en allmän salva: Nej. Tersmeden Mem. 6: 77 (1786). Då Hertigen gick af Rikssalen, har varit starka salvor af hurrarop. LvHausswolff (1809) i För hundra år sen 1: 92. En salwa af handklappningar. SKN 1841, s. 202. Till slut var publiken så överväldigad av skratt, att tältet böljade av de salvor, som avlöste varandra. Hallner Skrivb. 74 (1927). Musiken (började) med en salva mässingsmusik, som satte huset i gungning. Bengtsson Linklater JuanAmer. 211 (1931). Ja då kör vi då, sade Ursus. Med en salva som från en helveteskvarn svepte de iväg (på motorcykeln). Aronson Medalj. 185 (1935). jfr (i utförd bild): Förgäfves löjets skått i täta salvor knalla / Vår Codrus oförskræckt hör luften deraf skalla. Kellgren (SVS) 1: 154 (1776). — jfr APPLÅD-, SKRATT-, ÅSK-SALVA.
b) om skur av slag; särsk. i ssgn PÅK-SALVA.
c) (ngt vard., mera tillf.) om (kraftig) spottloska l. serie av spottloskor. Han hostade så att han kiknade. Sedan spottade han en salva i eldmörjan och torkade sig om munnen. Koch Timmerd. 79 (1913). — jfr SPOTT-SALVA.
d) (ngt vard.) om skur l. kaskad av (expressiva l. aggressiva l. grova) ord l. om (muntligt l. skriftligt) yttrande (med expressivt l. kraftfullt språk o. d.) vari ngn hetsigt l. häftigt l. våldsamt l. energiskt kritiserar l. angriper ngn l. ngt l. skäller ut l. söker påverka ngn o. d.; ofta i förb. med ord (styrt av prep. av l. anknutet utan prep.) som anger arten av det yttrade. Rikta, avfyra, fyra av en salva okvädinsord mot ngn. Recensenten levererar en grym, frän salva mot författaren. En salva ovett, en kaskad av okvädinsord, en ”skopa” ovett. Herr Stabäus, förste motståndaren (vid disputationsakten), höll hela föremiddagen ut med eld och salwor emot en enda sak, rörande frågan, om den timmeliga döden är något syndastraf? GbgMag. 1760, s. 386. Heidenstam har i Hans Alienus riktat några salvor kvick elakhet mot den beskäftiga moderna ”vetenskapligheten”. Norling Mänskl. 9 (1930). Under det att hr Ekman riktade en ganska öronbedövande salva mot bondeförbundet, nämner hr Lindman detta partis namn blott en enda gång. SDS 1932, nr 199, s. 4. Nietzsche fäller med en enda salva av rusiga och berusande ord hela härar av föreställningar. Johnson Se 53 (1936). Avgångsbetyg utfärdas icke för lärjungen. Strandin hade rest sig, medan han avfyrade den sista salvan. Swensson Willén 155 (1937). — särsk. (vard.) i uttr. svära en salva, svära en ramsa (se RAMSA, sbst. 3 d). (Ranchägaren) svor en salva, så det osade svavel i hela skjulet. Schulze Emigr. 71 (1930). Höijer Solv. 60 (1954).
Ssgr (till 1 b): A: SALV-ELD. (salv- 1880 osv. salve- 18861936) [jfr t. salvenfeuer, eng. salvo fire, fr. feu de salve] mil. om eldgivning med skottlossning i salvor; utom i skildring av ä. förh. numera bl. i fråga om kanoneld; jfr eld 9 b o. linje-eld. KrigVAH 1880, s. 24 (från eldhandvapen). VFl. 1936, s. 83 (om kanoneld).
-KANON ~kanω2n. [jfr t. salvengeschütz] mil. artilleripjäs med vilken man (på grund av att den är försedd med flera eldrör) samtidigt kan avlossa flera projektiler; äv. om sådan kanon konstruerad för skjutning av raketer, raketorgel. Raketkanonerna har utvecklats till s. k. salvkanoner. Ahlgren Atomkrig 26 (1946).
-KLOCKA, r. l. f. sjömil. (i sht förr använd) salvsignalgivare varifrån signalen gives med en klockliknande del; äv. om denna del. Order om uppsättning ges, sidsättningen följer strax efter, salvklockorna ljuda (på kryssaren)! VFl. 1925, s. 147. Därs. 1926, s. 58.
-PJÄS. mil. salvkanon. 2SvUppslB 25: 140 (1953).
-SIGNAL. sjömil. signal (given med salvsignalgivare o.) innebärande order om salveld. VFl. 1920, s. 115.
Ssg (sjömil.): salvsignal-givare, r. l. m. på örlogsfartyg: elektrisk signalapparat varmed salvsignal utlöses; handtag utgörande utlösningsanordning på sådan apparat. —
-SKJUTNING. (salv- 1933 osv. salve- c. 1815) mil. jfr -eld. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-SKOTT. (salv- 1918 osv. salve- 1795c. 1815) [jfr t. salveschuss] Holmberg 2: 724 (1795).
-TJUTARE, r. l. m. sjömil. salvsignalgivare varifrån signalen gives med en signalhornsliknande del; äv. om denna del; jfr -klocka. VFl. 1920, s. 115. SvFlH 3: 330 (1945).
B (numera mindre br.): SALVE-ELD, -SKJUTNING, -SKOTT, se A.
-VIS, adv. (†) med salveld. HC11H 7: 125 (1675; i fråga om eld från eldhandvapen). Törngren Artill. 2: 138 (1795; i fråga om kanoneld).
Avledn.: SALVA, v.1, -ning. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1 b; vid jakt, om flera personer: skjuta samtidigt; särsk. i uttr. salva på ngt. Salvning — ett nervspännande moment i (säl-)jakten. Det gäller att ta sikte på var sin säl och skjuta så samtidigt som möjligt. TurÅ 1937, s. 292 (från Västerb.). Vi träffades .. och salvade på en rätt stor flock sälar, som låg illa till i dålig is. Därs. 293.

 

Spalt S 400 band 24, 1964

Webbansvarig