Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALUKI salɯ4ki, r. l. m.; best. -n; pl. -er l. -s (Leuhusen Rashund. 97 (1932) osv.) l. = (Hundbok. 2: 53 (1956) osv.).
Etymologi
[jfr t. o. eng. saluki, fr. salukis; av arab. salūqī, eg. adj.: som härstammar från SALŪQ (forntida) stad i södra Arabien]
(i sht i fackspr.) (hund av) vinthundsras av arabiskt ursprung, som bl. a. utmärkes av kvadratisk kroppsbyggnad (o. omfattar såväl en långhårig som en korthårig variant), arabisk vinthund. Långhårig, korthårig saluki. VHund. 1926, s. 194. Där kom löjtnant Dercker med sin egyptiska saluki. Berg Lab. 53 (1933). Till Europa kom salukin första gången under korstågen. Hundbok. 2: 53 (1956).
Ssgr (i sht i fackspr.): SALUKI-HUND. VHund. 1925, s. 135 (om rasen). SvKennelklT 1927, s. 544. —
-RAS, r. l. m. l. f. Leuhusen Rashund. 97 (1932). —
-TIK. VHund. 1926, s. 132.

 

Spalt S 393 band 24, 1964

Webbansvarig