Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAIGA saj3ga2 l. sa͡i3-, äv. 40, f. l. r.; best. -an; pl. -or (4Brehm 1: 641 (1920) osv.), äv. -s 40 (Stiernstolpe, Rendahl Brehm 2: 410 (1929)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. saiga, fr. saïga; av ry. saiga, av uzbekiska saiγak]
zool. saigaantilop. Stiernstolpe Cuv. 66 (1821). 4Brehm 1: 638 (1920).
Ssgr: SAIGA-ANTILOP. [jfr t. saigaantilope, eng. saigaantelope] zool. den i Asiens (i sht förr äv. i Östeuropas) stäpptrakter levande antilopen Saiga tatarica Lin., stäppantilop; äv. allmännare, om antilop tillhörande underfamiljen Saiginæ (i sht i pl. om denna underfamilj). Palmblad HbGeogr. 1: 43 (1826). Saigaantilopen, Europas enda antilopart. 3NF 6: 1170 (1927). 2SvUppslB (1953; i pl. om underfamiljen).
-BOCK. jfr bock, sbst.1 I 1 e. 4Brehm 1: 639 (1920).
-DJUR. (numera bl. tillf.) = -antilop. Gravander Buffon 1: 108 (1806).

 

Spalt S 133 band 24, 1963

Webbansvarig