| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖNTGEN rön4tgen l. -ken, sbst.2, r.; i best. anv. utan slutartikel.
om röntgenstrålning l. röntgenljus l. om metod l. värksamhet där röntgenstrålning utnyttjas (t. ex. röntgenbehandling l. röntgenundersökning); äv. (vard.) om röntgenavdelning på sjukhus o. d. Patienten är på röntgen (vard.). LbInternMed. 1: 859 (1917). Särskilt inom tumörbehandlingen användas numera mycket ofta röntgen och radium i kombination vid samma tumör. Ahlbom Strålbeh. 86 (1939). En serie stolpar provades först genom borrning och därefter med röntgen, varefter de belastades tills brott erhölls. TT 1940, Allm. s. 322.
Spalt R 4426 band 23, 1962