| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄNNING rän3iŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (i vissa trakter) motsv. RÄNNA, v. 2, om handlingen att skilja mjölk o. grädde gm att låta mjölken sakta rinna ut ur ett kärl under det att grädden hindras att följa med. Ränningen sker väl ordinairt hvar dag; på thet man må hafva rum för then mjölk, som dageligen gifves. Wasenius NorrlBoskSk. 119 (1751). Levander DalBondek. 3: 354 (1947).
b) vävn. konkret: varp. Schroderus Comenius 500 (1639). Hon .. lät skottspolen flyga genom ränningen. Lönnberg Skogsb. 204 (1881). Varulex. Beklädn. 70 (1945). jfr LINE-, VÄV-RÄNNING m. fl. särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. sy på ränning, framställa ett slags med figurer prydd gobelängvävnad i vävstol med stående varp, väva hautelisse, väva på flamskt sätt (jfr FLAMSK, adj. 2 b). Karlin Konstsl. 7 (1886).
c) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av b; särsk. dels om upphov l. uppslag l. stomme till ngt (särsk. litterärt värk o. d.), dels om viktig l. karakteristisk l. regelbundet återkommande del av ett förlopp, uppränning. Kellgren (SVS) 5: 8 (1785). Berörde halfark utgör ränningen till den berättelse, författaren härmedelst har äran presentera läsaren. Blanche Tafl. 504 (1845). Genom .. (Katarinas av Siena o. den heliga Birgittas) liv går samma dubbla ränning av dröm och dåd. Fogelqvist SöderkRom 131 (1924). Andra .. förlikningar .. ägde kanske en liknande ränning av personlig fejd. JämtlHärjedH 1: 242 (1948).
3) (†) motsv. RÄNNA, v. 7, om kappridning; jfr KAPP-RÄNNA a. Innan ränningen (på hippodromen) begynte, intogo vagnar och ryttare .. sina platser. Palmblad Fornk. 1: 142 (1843); jfr 5.
4) (utom ss. senare led i ssgn RING-RÄNNING numera bl. arkaiserande, om ä. förh.) motsv. RÄNNA, v. 7 a: ryttares anlopp mot en motståndare i strid l. vid tornering l. mot ett uppsatt mål vid ryttarlek (äv. konkretare, om enskilt sådant anlopp); äv.: tornering, ryttarlek. Det månde och brullopet fursteligh stå / medh gästebudh, Ränning och annat uppå. PolitVis. 187 (1579). Sedan Riddarne giort hvarthera 3 Ränningar, i akttages (osv.). OrdnTornSpEkolsund 1776, s. C 3 a. TornSp. 1799, Utm. s. 4. Östergren (1937).
5) (†) motsv. RÄNNA, v. 8 a α, om kappkörning med hästar; jfr KAPP-RÄNNA a. Ser du med undran ej, från skranket hur vagnarne rusa / Och i sitt eldiga lopp utsväfva på ränningens bana? Adlerbeth Buc. 92 (1807). Johansson HomIl. 23: 547 (1848). — jfr VAGN-RÄNNING.
7) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. RÄNNA, v. 8 a γ: åkning på kälke o. d. i backe. FolklEtnSt. 3: 174 (1922; om åkning på halmknippa i isbelagd backe).
8) (i sht i vissa trakter) motsv. RÄNNA, v. 8 a δ, om skidlöpning. Vi hade till följd af olämpliga snöförhållanden .. försenats i vår ränning. TurÅ 1909, s. 438. — jfr SKID-, STRÄCK-RÄNNING.
9) (numera bl. ss. senare led i ssg) motsv. RÄNNA, v. 9, om kapplöpning (mellan personer l. djur); lopp; jfr KAPP-RÄNNA b. Turkarne hålla bok- och släktregister på de goda hästarne, på deras besynnerliga ränningar och lopp. Eneman Resa 2: 76 (1712). Ramsay Barnaår 7: 265 (1906). — jfr HÄST-, VINTHUNDS-RÄNNING.
10) (†) motsv. RÄNNA, v. 9 b, om hästs anlopp mot fiende i strid; jfr 4. JGOxenstierna 5: 168 (c. 1817).
12) (†) motsv. RÄNNA, v. 9 c ε, om anfall av värk som hastigt flyttar sig från ett ställe till ett annat; ilning; jfr RÄNN-FLEN, RÄNSEL, sbst.2 Den sjuke började .. at få ränningar af värk i armarne. VetAH 1773, s. 258. Tholander Ordl. (c. 1875).
(2 b) -KYPERT. vävn. kypert med varpen förhärskande på rätsidan, varpkypert; motsatt: inslagskypert. UB 6: 435 (1874). —
-TRÅD.
2) (i vitter stil) i bildl. anv. av 1 (motsv. ränning 2 c). Ärelystnaden och stoltheten gå såsom ränningstrådar genom hela .. (Hamlets) väsende. SKN 1841, s. 122. —
Spalt R 3929 band 23, 1961