Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄBBA räb3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Dalarna) rabba, provisorisk anordning av trä att hänga kittel l. gryta på; sannol. till sv. dial. (Gotl.) rabb, kvist, vresig gren m. m. (se RÄBBART)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vidjeklyka använd att trä upp fångad fisk på. Modin GTåsjö 40 (1916). Dens. i TurÅ 1918, s. 173 (om förh. i Lappl.).

 

Spalt R 3663 band 23, 1961

Webbansvarig