Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYTTARINNA ryt1arin3a2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. rytterinde; avledn. av RYTTARE; jfr äv. t. reiterin]
kvinnlig ryttare.
1) motsv. RYTTARE 1. Innan ryttarinnan sitter upp må (osv.). TIdr. 1882, s. 131. Kejsarinnan af Österrike .. (lät) utbilda sig till en af Europas skickligaste och djerfvaste ryttarinnor. Wrangel HbHästv. 334 (1885). SDS 1959, nr 179, s. 18. — jfr CIRKUS-, KONST-RYTTARINNA.
2) motsv. RYTTARE 3 b β; ss. senare led i ssgr; jfr CYKEL-, HJUL-RYTTARINNA m. fl.

 

Spalt R 3442 band 23, 1960

Webbansvarig