Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYNKLA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(ryncklor, pl.)
Etymologi
(†) rynka (i persons ansikte). När Synen mörcker blir, och pannan full med ryncklor. Fånge 8 (c. 1710).

 

Spalt R 3381 band 23, 1960

Webbansvarig