| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
1) vård, omvårdnad, skötsel; omsorg; äv. med tanke på skick l. utseende med hänsyn till den vård l. omvårdnad som kommit ngt l. ngn till del, särsk. pregnant, om skick l. utseende som är en följd av god vård l. omvårdnad; utom i vissa trakter bygdemålsfärgat samt i c, d α, β numera bl. ngn gg arkaiserande (nästan bl. med tanke på ans l. omvårdnad med hänsyn till snygghet l. renhet o. d.). G1R 4: 35 (1527). Åkren vil hafva stor ryct, grann sköttzel och mykit arbete. RA I. 1: 484 (1546). (Bland fruktbärande köksväxter) ähre Meloner the allrakåsteligaste och the som störste kånst och rycht behöffwa. Rosenhane Oec. 133 (1662). Arfvode för Gymnasii Vhrets ryckt och vpdragning. VGR 1744, s. 304. Tukt är thetsamma hos Barn, som Rykt på the oförnuftiga Ting. Tofften Barn. 9 (1744). Ogräset växer väl utan rykt. Granlund Ordspr. (c. 1880). Då han på morgonen just lagt sista hand vid sin .. hakas öfliga och otadliga rykt (dvs. rakat sig). Forslund Lee 101 (1905). — jfr O-, TRÄDGÅRDS-, VAN-RYKT. — särsk.
a) (†) i uttr. rykt med ngt, skötsel av ngt; hava rykt med ngt, ha omvårdnad l. omsorg om ngt. Eneman Resa 1: 159 (1712). Kyrkor hafva de många och stora, men hafva föga ordning och rykt med dem. Därs. 241.
b) om vård l. skötsel av l. omvårdnad om person (särsk. av sjukling l. barn); äv. (i ssgn BARNA-RYKT): uppfostran; utom i vissa trakter bygdemålsfärgat numera bl. (ngn gg ålderdomligt) med tanke på ngns skick l. utseende med hänsyn till den omvårdnad som det röjer. Ped[er] michels[on] .. (tog den sinnessjuke) til sich .. och læt ho[nom] faa syn røcht [so[m]] th[e]r til hørde. OPetri Tb. 61 (1525). At syta oc försörge the fatige med tilbörlig rycht oc föde. G1R 6: 289 (1529). Hwar han (dvs. Lasarus) allenast hadhe kunnet bekomma så stoor rökt och skötzl, som then rika manzens hundar, hade han waret gladh. LPetri 2Post. 139 b (1555); jfr c. Späda barn varda dödade .. genom försummad rykt och skiötsel. Nehrman PrCr. 93 (1759). Det är Ert egit fel, om .. (hustrun) intet är den samma til slut, som hon var i början. Gif Er hustru sin tilbörliga rykt. Wallenberg (SVS) 1: 291 (1771). Den der feta munken, / med rykt och hållning som en välfödd pedell. Strindberg MOlof 99 (1878).
c) om vård l. skötsel av djur; särsk. närmande sig 2, om sådan vård av husdjur (särsk. häst) som avser att hålla djuret rent o. snyggt (gm borstning o. tvättning samt ansning av (man o.) svans o. d.); ofta svårt att skilja från o. numera bl. (tillf.) med anslutning till 2. (Gårdsfogden) Skal .. hwar Dagh komma ihugh, hwart Slags Boskap som hafwer Foder, Watn och Rycht Behooff. Brahe Oec. 69 (1581; uppl. 1920); jfr 2. Godh rycht, är Hästens halfwa foder. Grubb 261 (1665); jfr 2. Huusbondens Öga, som Salomon skrifwer / Gör Hästen wäl Feter, rätt ryckt honom gifwr. Törnewall B 2 m (1694). Bien (behöva) ingen tilsyn eller ryckt hela vinteren. Koch Biskiöts. 13 (1753). Til god rykt och skötsel (av hingsten) hörer också, at få stå rymligt och liust samt dragfritt. PH 10: 741 (1776). Ryckten innefattar alt det, som tjenar til at hålla hästen ren och snygg. Til den ändan bör han dageligen skrapas och borstas, mahn och svants redas och tvättas, äfven som fötterna och ögonen, när så behöfves. Florman HästKänned. 39 (1794). Dens. Hushållsdj. 1 (1834). Rykt .. (dvs.) Skötsel, ans. (T. ex.) Ge en häst rykt. Sundén (1888); möjl. till 2. — jfr BOSKAPS-RYKT.
d) om vård l. skötsel av l. omvårdnad om ngt mer l. mindre abstrakt. Af thetta som är sagt, man nogsampt märck och spör / Hwad skötzel hängd och rycht till loflig Älskog höör. CupVen. A 3 b (1669). — särsk.
α) (med ngt ålderdomlig prägel, fullt br.) om vård av ett språk l. av uttryckssätt i en framställning l. av en terminologi o. d. (med hänsyn till språkriktighet l. regelbundenhet l. utrensning av främmande ord o. d.); i sht förr äv. om putsning l. finslipning l. retuschering av ett litterärt arbete o. d.; stundom äv. om omvårdnad om musikaliskt konstvärk (med hänsyn till notering l. utförande o. d.); äv. om (l. med tanke på) egenskapen hos språk osv. att vara vårdad l. att förete sådant skick som är en följd av god omvårdnad; särsk. i sådana uttr. som (ett språks o. d.) rykt och ans l. skötsel l. renhet l. riktighet. Schibboleth. Swenska Språkets Rycht och Richtighet. Swedberg (1716; boktitel). (Vetenskapsakademien) vil vara öm om (svenska) tungomålets rensning och rykt. VetAP 1: 84 (1739). Att läsa ett skönt stycke, som saknat den sista rykten. Bergklint Vitt. 145 (1761). Hvad .. (Svenska akademien) uträttat .. för språkets rykt och renhet. Wallin Vitt. 2: 342 (1835). Höijer .. föredrog ofta i sällskap de almqvistska tondikterna och gaf dem, både i notskrift och utförande, så mycken musikalisk rykt och riktighet, som det tilläts honom gifva. Lysander Almqvist 248 (1878). (De klassiska studierna) skärpte .. (Wiséns) blick för det språkliga uttryckets rykt och redighet. SvTidskr. 1892, s. 70. Den betydelsefulla frågan om arkivterminologiens rykt och normalisering. HT 1935, s. 171. Att bibringa den studerande ungdomen förståelse för modersmålets rykt och ans. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 25 (1951). jfr SPRÅK-RYKT. särsk. (numera knappast br.) i uttr. hålla (ett språk) i rykt, vårda sig om (ett språk). Hof PhilosGr. 27 (1782).
β) (med ngt ålderdomlig prägel, fullt br.) om vård av l. omvårdnad om en människas l. människors (äv. sitt eget) andliga l. religiösa liv l. (ngns l. sin egen) inre personlighet o. d.; äv. om (l. med tanke på) egenskapen hos en människas psyke att förete sådan beskaffenhet som är en följd av god själslig omvårdnad l. självdisciplin o. d.; numera i sht i uttr. rykt och ans. Gud vnner osz gerna en glad stund at spisa kroppen, när siälen hafwer fått sin rycht och sin spis. Swedberg SabbRo 1047 (1690, 1712). Siälen tu sin rycht eij gifwer; / Fostrar kroppen på all sätt. Ps. 1695, 279: 4. Den andens hållning och rykt, hvilken förbjuder människan att säga annat än hvad hon verkligen menar. Heidenstam Tank. 47 (1899). Den svenske lantprästens strävanden för församlingens rykt och ans. Gruddbo 466 (1938). SocÅb. 1945, s. 45. jfr SJÄLA-RYKT.
2) [specialanv. av 1 c; jfr RYKTA, v.1 2] om sådan vård av (hus)djur (särsk. häst l. nötkreatur) som består i hudens o. hårremmens rengöring (o. frottering) gm borstning l. skrapning o. d. (äv. gm behandling medelst maskin konstruerad på liknande sätt som en dammsugare; jfr RYKT-MASKIN), ryktning (se RYKTA, v.1 2); äv. om (l. med tanke på) djurs utseende med hänsyn till ryktning l. om egenskapen att vara (väl) ryktad l. att förete en gm ryktning glänsande hårrem o. d.; i ä. språkprov ofta svårt att skilja från 1 c. Det behöfver knapt at anmärkas, det skrapan bör vara jämn af taggar och dessa ej få vara bortnötte, hvilket man likväl ofta finner, hvarest vårdslöse drängar ej särdeles fråga efter, huru ryckten sker. Florman HästKänned. 41 (1794); jfr 1 c. (Om) hästen får äta frostigt gräs; disponeras han til elaka och svåra Bröst-sjukdomar, samt Flussar. Håren blifva ruggige, och fås svårligen god ryckt på honom. Bure Häst. 36 (1801). Till rykten erfordras: en (hopvirad) halmviska, ryktborste, skrapa och ett ämbar vatten. Spak HbFältartill. 90 (1873). Sköter man sin hund ordentligt med rykt och badning så skall den inte behöva ha någon ohyra. Petre KonstJakt 141 (1935). Ibland utföres rykt numera med maskiner av i stort sett samma konstruktion som dammsugare. 2SvUppslB (1952). — jfr MORGON-RYKT.
Ssgr, se rykta, v.1 ssgr.
Spalt R 3312 band 23, 1960