Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYGUR, adj.
Etymologi
[av isl. hryggur, yngre form av hryggr (se RYA, v.3)]
(†) bedrövad, sorgsen. Then som fattig är han wjse sig ej rygur, / Ty Gud kan ändra alt. Spegel GW 281 (1685).

 

Spalt R 3297 band 23, 1960

Webbansvarig