| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUNDA run3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
I. tr.
1) motsv. RUND, adj. I 1: ge (ngt) en rund form (cirkelform, bågform, välvd l. kupig form, cylinder- l. klotform o. d.) l. en rundare form, göra rund l. rundare; från (ngt) ta bort ojämnheter l. skarpa kanter l. skrovligheter i ytan, så att därigm en (mera) rund form l. en yta med (mera) mjuka, bågformigt svängda konturlinjer åstadkommes; avrunda (se d. o. 1); äv. med saksubj. Runda ett spetsigt hörn. Han rundade lerklumpen till ett klot. Först resar han (dvs. Gud) sit Taak och Himla-Hwalfwen rundar. Spegel GW 57 (1685); jfr f. Desse runda (bastions-)Flyglar, som doch intet alt förmycket rundas, äro bättre än dhe flatha. Rålamb 8: 99 (1691). Sedan .. (hattarna) äro torre, rundas, och gifves dem en glants (osv.). Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 10 (1753). Sedan ämnes-jernet är rundadt, afmärkes hvarje stång til länkämnen. KrigVAH 1825, s. 71. (Isen) slipade och rundade bergklintarna. LfF 1897, s. 179. Att det är mycket svårt att bearbeta snittytan till stor jämnhet utan att samtidigt runda snittkanten. HbVerkstTekn. 1: 600 (1944). — särsk.
a) i uttr. runda munnen l. läpparna o. d., forma munnen till en rund ring l. oval l. dyl. Fåfängt må med rundad mun jag tvinga / hvarje ton att som ett silfver klinga. Sturzen-Becker 5: 23 (1844, 1862); jfr IV 1. Genom läpparnas öppnande visar man sin häpnad, genom deras rundande — liksom till blåsning eller hvissling — sitt förakt. Cederschiöld Skriftspr. 187 (1897).
b) bokb. med avs. på bokrygg l. bok med tanke på bokryggen: ge (ngt) en konvext buktad form. MeddSlöjdF 1898, 2: 78. Key Amatörbokb. 40 (1916).
c) (i vitter stil) motsv. RUND, adj. I 1 e η, med saksubj., med avs. på ngns kropp l. kroppsdel: ge (ngt) rund l. rundare form, göra rund l. knubbig l. fyllig. De tio år, hon var äldre än Vivan, hade rundat haka och kind. Hedenstierna FruW 6 (1890).
d) (†) motsv. RUND, adj. I 1 e η α’, eufemistiskt för: göra (kvinna) med barn. Ditt råd att icke runda någon platt nyländska är ädelt och berömligt. Choræus Bref 76 (1800).
e) (i vitter stil, numera bl. tillf.) om föremål, med avs. på (en del av) föremålet, för att beteckna att en del av ngt utvecklar l. uppvisar en mer l. mindre rund form l. bildar en rund formation, t. ex. ett klot l. valv, l. framträder med mjuka, bågformigt svängda konturlinjer o. d. Der .. / .. himlen utan gräns sin hvälfning rundar. Atterbom SDikt. 2: 130 (1813, 1838). På marken mellan klara sjöar / en ätthög rundade sin barm. Tegnér (WB) 9: 77 (1840). Där blommorna vissna och de ömtåligare lövträden tvina kan eken ännu runda sin krona och trotsa stormen. Böök 4Sekl. 223 (1922, 1928). — särsk. om växt, med avs. på frukt o. d.; äv. med särskild tanke på att frukten mognar. Melonen / Rundar på refvan sitt klot. Adlerbeth Buc. 112 (1807). Östergren NDikt. 38 (1879).
f) (numera knappast br.) skapa l. tillvärka l. åstadkomma (ngt) i rund form l. cirkel- l. klotform o. d.; särsk. i fråga om uppläggandet av en gravkulle. Den, som alt har grundat, / Jorden rundat. Nordenflycht QT 1744, s. 32. Bonden rundar ur stammen sin lastvagns hvälfvande trillor. Adlerbeth Buc. 85 (1807). Sakta sänktes slumrarn ned i mullen, / Fredligt rundades ånyo kullen. Runeberg (SVS) 1: 59 (1830). Kullen, som i dag vi runda. Fredin Dikt. 71 (1882).
2) (numera bl. mera tillf.) konst. motsv. RUND, adj. I 2: vid teckning l. målning gm skuggning o. d. göra (bild) plastisk. Scheutz Ritk. 218 (1832). Dalin (1855).
3) (i fackspr. o. i vitter stil, numera föga br.) motsv. RUND, adj. I 3 b: förläna (ngt) en sådan mjukhet o. fyllighet, formfulländning, avpassning, balans o. symmetri att det får karaktären av en färdig, slutgiltigt utarbetad helhet, avrunda (se d. o. 4); fullborda l. avsluta på ett lämpligt sätt; äv. med saksubj. Utgifvaren har antecknat de vigtigaste af de tankar, som .. blifvit yttrade (under samtalet), och hvilka han på et och annat ställe kanske tilökt och rundat med hvad han hört vid andra samtal i samma ämne. Höijer 4: 71 (c. 1800). (Gudsidén utgjorde) hos Aristoteles .. den slutpunkt, hvartil han kom, för at få något sista, h(vil)ket kunde runda hans naturundersökning. Biberg FöreläsnPraktFilHist. 81 d (c. 1820). Böttiger 4: 111 (1847, 1869). — särsk. motsv. RUND, adj. I 3 b γ, med avs. på språklig framställning l. språkligt uttryck o. d. Runda .. en period. Lindfors (1824). (Skådespelsförfattaren Agathon) formar på ordspråk, vränger på namn, / Och dem mjukar som vax och dem rundar som klot. Thomander 3: 340 (1826). Runda sina meningar. Meurman (1847).
4) [jfr 3] (†) med avs. på områden, = AVRUNDA 3. Hvad nytta för Sverige, om E. Maj:t .. tager skadeersättning af Czaren i länder och städer, hvilka gifvande trygghet i öster skola stärka och runda Sveriges provinser? BL 11: 233 (i handl. fr. 1702).
5) (mera tillf.) motsv. RUND, adj. I 4, med avs. på tal l. summa: göra rund l. jämn, avrunda (se d. o. 2). Att runda summan. Björnstjerna Beskattn. 134 (1832). De siffror som sist nämnts (hade) rundats uppåt. Hallström Händ. 280 (1927).
6) (numera bl. sjöt.) motsv. RUNT, adv. I 2 a, II 1, i uttr. runda ngt om l. kring ngt, lägga ngt runt om ngt (som har rund form). När om min hals du rundar din arm. Atterbom SDikt. 2: 93 (1813, 1838). (Kniparna) påläggas sålunda, att båda parterna rundas om tåg och kabellarium så långt de räcka. Frick o. Trolle 44 (1872). NF 2: 392 (1877).
a) (numera bl. mera tillf.) röra l. förflytta sig omkring (ngt) l. längs kanten av (ngt) i en kretsformig bana. Detta (dvs. Stadion i Paris) rundas ett varv. IdrBl. 1924, nr 60, s. 11. För varje brandröd stridshästflock, som stora cirkus rundar, / du sänker dina ögonlock. Sjöberg Kris. 160 (1926). När man såg honom .. runda däcket i en lätt, hastande takt, måste man (osv.). Ruin SjunknH 102 (1956).
b) (†) i uttr. runda sin bana kring ngt, röra sig i en rund bana omkring ngt. JGOxenstierna 4: 267 (1815).
8) motsv. RUNT, adv. I 2 c, II 3: passera (ngt l. ngn) gm en rörelse som går i en (mer l. mindre snäv) bukt l. båge l. krök l. vinkel o. d.; passera (ngt) o. därefter fortsätta i en ny färdriktning (med ny kurs), förflytta sig (segla l. köra l. gå l. springa) runt (ngt l. ngn); dubblera. Runda en udde, ett hörn. Den 7:de Maj kommo vi, efter att hafva rundat den sydliga udden af Afrika, in i Simonsviken. Lind af Hageby Minn. 28 (1860). Vi runda en trälastad galeas. TurÅ 1910, s. 131. Så snart han rundat hörnet, riktade löjtnant Nino blickarna mot en balkong litet längre upp på gatan. Janson Lögn. 99 (1912). Bland tredje startens båtar rundade 40-an Disa Kanholms-märket som första båt (vid segeltävlingen). SvD(A) 1918, nr 153, s. 3. Kock lyckades äntligen runda Gobben och lägga in en centring från dödlinjen. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12. Brandbilen rundade vår mur på två hjul och försvann uppåt. Beskow FlyktPortug. 176 (1934).
C.
9) (i fackspr.) motsv. RUND, sbst.1 3: gm tvinning ge (garn) spiralvriden form l. rund l. tvinn. 2NF 22: 1439 (1915). — jfr IN-RUNDA.
II. refl., med saksubj.
A. motsv. I A.
1) (i sht i vitter stil) motsv. I 1: bli rund l. rundare; få l. utveckla l. uppvisa en mer l. mindre rund form l. bilda en rund formation (t. ex. ett klot l. valv) l. bilda en mjukt svängd l. bågformig linje l. (om föremål ute i naturen l. landskap o. d.) framträda med mjuka, bågformigt svängda konturlinjer o. d. Då såret suppurerar och rundar sig minskas .. (de ärtliknande bildningarna) till en. Meyerson SerafimInstr. 53 (i handl. fr. 1761). Vid beredningen af blyhagel tillsätter man litet arsenik, hvarigenom blyet rundar sig bättre. Berzelius Kemi 2: 277 (1812). Ofvan korsets midt du ser sig runda / Det första templets glädtiga rotunda. Atterbom SDikt. 2: 167 (1814, 1838). Som trädens kronor uti svala lunder, / De höga hvalfven runda sig så skönt. Hagberg i 2SAH 15: 453 (1834). Höljda i gyllene ginst sig kullarna rundade fagert. Österling Fränd. 2: 48 (1916). Bortom väldiga kärrmarker med bruna agfält och glittrande klarvatten rundar sig ett underbart saftgrönt lövskogsbryn. SvNat. 1934, s. 104. Här och där kan man se, huru vägens stenmur rundar sig till en plan kring något .. vägträd. Hofrén Herrg. 118 (1937). — särsk.
a) (†) i uttr. månen rundar sig, det blir fullmåne. (Jag svär) Att jag skall komma igen förrn månen rundat sig tvefallt. Adlerbeth Ov. 290 (1818).
b) (mera tillf.) motsv. RUND, adj. I 1 b β, om öga l. blick: bli rund (av häpnad l. dyl.). Far såg på mig, hans feberröda ögon rundade sig av häpnad. Hemmer ManSamv. 68 (1931).
c) om frukt o. d.: anta rund form o. d.; ofta med särskild tanke på att frukten därvid mognar. Adlerbeth Buc. 74 (1807). Frukten rundar sig bland bladen. Levertin Dikt. 122 (1901). Stranden, där mullbären mogna och vindruvan rundar sig. Böök ResSv. 240 (1924).
d) motsv. RUND, adj. I 1 e η, om ngns kropp l. kroppsdel: anta runda l. knubbiga l. fylliga former o. d.; äv.: uppvisa l. ha en rund form. Arm, som bländande / Skönt sig rundar. Bååth NDikt. 169 (1881). Hans figur började redan runda sig så smått. Benedictsson Folkl. 203 (1887). Hans kinder hade rundat sig. Moberg Nybygg. 66 (1956).
e) (†) om himmel, i uttr. runda sig över ngt, välva sig över ngt. Atterbom SDikt. 1: 264 (1809, 1837).
2) (†) om vätska: svälla l. stiga o. därvid bilda en buktad yta. Watn- eller wijnet (i en bägare, vari man nedsläppt dukater) stijger och rundar sigh meer och meer i högden öfuer sit pasz och plan. Stiernhielm Arch. B 1 b (1644). Elfvius Alm. 1714, s. 41 (om kvicksilver i en barometer).
3) motsv. I 3: anta l. få en sådan mjukhet o. fyllighet, formfulländning, avpassning, balans o. symmetri som ger ngt karaktären av en färdig, slutgiltigt utarbetad helhet, avrunda sig; numera nästan bl. (i fackspr. o. i vitter stil) om litterärt l. konstnärligt alster l. tankebyggnad l. ton l. språkljud o. d. Polyfem IV. 18: 3 (1811). (Det italienska) språkets .. beredvillighet att runda sig till vers. Rydqvist i 2SAH 12: 341 (1827). Var och en hör gärna ljudet / till en ton sig runda. Österling Fränd. 2: 61 (1916). (Knut Håkanssons) sångcykel till Gustaf Ullmans varmt karga poesi rundar sig i själva verket till ett mycket sympatiskt, livskärt och livsdugligt helt. DN(A) 1921, nr 261, s. 7. Allt snobberi och all känslofullhet ligger Tolstoj fjärran — och dock rundar sig allt till skön harmoni. Böök 4Sekl. 153 (1928).
4) (numera bl. arkaiserande) motsv. RUND, adj. I 5, om tidsperiod: gå tillända, löpa ut, fullbordas. Den verldshvälfning som innan en vecka rundat sig fullt, timar i den .. Sjösiska familjen. Törneros (SVS) 1: 128 (1824).
B. motsv. I B.
5) (mera tillf.) motsv. I 6, i uttr. runda sig om l. kring ngt, lägga sig l. ringla omkring ngt (som har rund form). När sist å den mjuka bädden / Täcket sig runda fått / Om lena lemmar. Bååth NDikt. 19 (1881). I täta hvarf ofvan hvarandra rundade sig nu lianernas ringar kring stammen. Janson Par. 197 (1900).
6) (mera tillf.) motsv. I 7 a, i uttr. runda sig kring ngt, om sak: gå i en rund l. kretsformig bana omkring ngt. Trumvirvlarna runda sig kring kasernen. SvD(A) 1935, nr 201, s. 7.
III. i pass. övergående i intr. bet., företrädesvis med saksubj.
1) (numera föga br.) = II 1. Snart (måste månen) rundas som it Hiul, snart som een Boga krökas. Spegel GW 101 (1685). Först voro .. (stjärnorna) ej annat än oformliga massor, sedan rundades de til kretsar. Lantingshausen Young 2: 204 (1790). Strontianit. För Blåsrör smälter ej, rundas blott i kanterne. ASScF 1: 666 (1842). — särsk.
a) = II 1 c. Re’n är den varma bänk utaf meloner klädd, / Som rundas under glas vid jordens låga bädd. JGOxenstierna 2: 54 (1796, 1806).
b) = II 1 d. Johansson HomOd. 16: 175 (1845). Till jungfru flickan rundats hade. CVAStrandberg 1: 247 (c. 1870). Kinderna rundades. Bergman Mark. 21 (1919).
c) (†) i uttr. rundas över ngt, välva sig över ngt; jfr II 1 e. Öfver alla rundas en gemensam / Osynlig dôm, — den fjerran sökta himmel. Valerius 2: 231 (1838).
d) (†) om tår, övergående i bet.: bildas l. framkomma i form av en rund droppe. Två nya (tårar) / Såg Adam åter i dess (dvs. makans) ögon rundas. JGOxenstierna 4: 161 (1815).
2) (numera bl. arkaiserande) = II 4. Ett år rundades på denna afton, sedan Gunnar nere vid sjöstranden tog sitt sista farväl af Elin. Knorring Torp. 2: 304 (1843). Många solvarv hade rundats sedan de sista gången steg över egen tröskel. Moberg Rid 298 (1941).
3) [jfr 2 samt RUND, adj. I 4] (mera tillf.) i uttr. rundas till ngt, betecknande att så många dagar l. veckor o. d. förgå att det därav blir veckor resp. månader osv. Till veckor rundas dar, till månar veckor. Edgren Tennyson Dikt. 226 (1902).
IV. i p. pf. i mer l. mindre klart adjektivisk anv.
1) motsv. I 1, II 1, III 1: som har en form som närmar sig rund form, mer l. mindre rund l. bågformigt böjd l. välvd, avrundad; särsk.: från vilken alla skarpa kanter, ojämnheter l. skrovligheter på ytan försvunnit, vars yta utmärkes av mjuka, bågformigt svängda konturlinjer. Mjuka, rundade linjer. Rundade bokstäver. Den rundade delen av stången användes som handtag. (Den fyllda spannmålstunnan) strykes .. af med et rätt stryk-bräde, som icke bör vara hvaskantigt under, utan något rundat. PH 2: 1530 (1739). Styckena i grauvackan, som alla äro rundade och afslipade, bestå af quarts, lerskiffer och andra bergarter. Hisinger Ant. 1: 96 (1819). (Jämtarna) bodde .. (under yngre stenåldern) förmodligen i runda eller rundade hyddor. JmtFmT 4: 80 (1907). Formen (på sångtrastäggen) är oftast mera trubbigt och rundat ovat än hos de övriga trastarterna. Rosenius SvFågl. 1: 50 (1914). Fjällen ha mera rundade konturer. FoFl. 1953, s. 97. — jfr IN-, OVAL-, PLATT-RUNDAD. — särsk.
a) (numera knappast br.) som går i l. bildar en sväng l. bukt l. svängar l. bukter o. d. Til vänster bland Granars måssiga hed, / Den vägen man rundad ser, / Där Bonden .. / Illfänas til sitt rankiga skjul. Bellman (BellmS) 1: 267 (c. 1785, 1790). Klädning af randigt ylle-muslin med volant, som går rundad up til lifvet. MagKonst 1839, s. 112.
b) i fråga om kroppens o. kroppsdelarnas former: mer l. mindre rund l. fyllig l. svällande l. knubbig l. bullig l. kurvig o. d. Kellgren (SVS) 2: 84 (1780). En rundad arm. Leopold 2: 44 (1801, 1815). De rundade behagen. Kullberg Tasso 1: 80 (1860). Näsan var fint böjd, kinderna vackert rundade. Krusenstjerna Fatt. 2: 19 (1936).
2) [utvidgad anv. av 1] språkv. om vokal: som uttalas med rundade läppar, labialiserad, labial. Svahn LbMuntlFöredr. 35 (1903). Danell SvLjudl. 29 (1911).
3) motsv. I 3, II 3: som utmärkes av en sådan mjukhet o. fyllighet, formfulländning, avpassning, balans o. symmetri som ger ngt karaktären av en färdig, slutgiltigt utarbetad helhet, avrundad (se AVRUNDA 4); numera bl. (i fackspr. o. i vitter stil) om litterärt l. konstnärligt alster l. tankebyggnad l. ton l. språkljud o. d. Ett begrepp, såsom slutadt och rundadt begrepp, är alltid en för trång klädnad åt en idee. Biberg 1: 104 (c. 1814). Allt blef (hos grekerna) rundadt, säkert, fulländadt. Rydqvist i 2SAH 12: 303 (1827). Allt skulle vara så rundadt och så beräknadt (vid scenrepetitionen). Hedberg 4År 238 (1858). Det smältande behag, .. de rundade musikaliska former, som man beundrade hos italienarne. Bauck 1MusH 140 (1862). (Målaren Bueckeleer) var elev till .. Aertsen, som han .. följde i sin konst, i synnerhet i ämnena, mindre i formgifningen, som är mera rundad. NF 19: 1214 (1896); jfr 1. — särsk. om språkligt uttryck l. språklig framställning o. d.: formfulländad, svarvad, perfekt, avrundad. JournSvL 1799, s. 649. Språket (i Vergilius’ Georgica) är tillika valdt, rundadt, elegant och saknar ingen poetisk prydnad. Tegnér FilosEstetSkr. 379 (1808). Rundade satser. Lagerlöf Juv. 93 (1893, 1896). Han .. tackade i vackert rundade vändningar. Söderberg MBirck 111 (1901).
4) (mera tillf.) motsv. I 5, om tal l. summa: avrundad, jämn, rund (se RUND, adj. I 4). Biblioteksbyggnaden (i Göteborg) i sin helhet kostar .. i rundadt tal 282000 kronor. TT 1900, Byggn. s. 149.
5) (†) motsv. II 4, III 2, i uttr. vid rundade så l. så många år, vid fyllda så l. så många år. Vid sina rundade fyratioåtta år. Knorring Skizz. II. 2: 3 (1845).
1) till I 1, = avrunda 1. Warg 332 (1755). Klackarna rundades af (gm nötning). Hellström Kusk. 171 (1910).
2) (i sht i fackspr. o. i vitter stil) till I 3, = avrunda 4, särsk. 4 d. Unga män .. runda av sina examina med .. filosofi. Siwertz JoDr. 63 (1928). Styckets resonör .. kan runda av slutakten med en replik om (osv.). SvD(A) 1931, nr 251, s. 13.
3) till I 5, = avrunda 2. En räkning på fyra kronor och tio öre. Nog hade du och jag, älskade läsare, rundat af summan till en femma jämnt. Larsson Solsid. 14 (1910). Moberg Rosell 271 (1932). —
RUNDA TILL10 4. till I 1: forma till (ngt) så att det blir runt l. rundare; äv. med saksubj. Den stora inlandsisen, som .. filade av och rundade till alla former. Selander LevLandsk. 27 (1955). jfr LandsmFrågel. 16: 20 (1929). jfr tillrunda. —
RUNDA UR10 4, förr äv. UTUR. (numera bl. tillf.) till I 1: göra en rund l. rundad öppning i (ngt), urringa. Björkegren 1000 (1784). Nordforss (1805). jfr urrunda. —
RUNDA UT10 4. (numera knappast br.) till I 1: arbeta ut (ngt) i rund form; göra en rund l. rundad öppning i (ngt), urringa. Holmberg 1: 676 (1795). Hammar (1936). jfr utrunda. —
Spalt R 3017 band 23, 1960