Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUMPLA (numera bl. i ssg ~rum2pla), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. rumple; av mlt. rumpelen, bullra, falla med buller m. m. l. t. rumpeln, bullra, skaka, kasta huller om buller m. m. (motsv. eng. rumple), sannol. närbesläktat med t. rummeln (se RUMLA). — Jfr RUMPLA, v.2]
1) rubba, ändra; i ssgn O-RUMPLAD.
2) (†) i uttr. rumpla över hitt annat, eg.: kasta huller om buller l. dyl.; anträffat bl. bildl.: rafsa l. sätta ihop (skrivelse). Doch måtte (jag) gärne see, att .. (Flemings yttrande ang. Söderköpings riksdagsbeslut) wore af honom så sammankokett och öwer hijtt annedt rumpledh, att man någor fulkommelig mening der af tage kunde, och seden der effter swaar och förklaring gifwes motte. UrkFinlÖ II. 1: 80 (c. 1595).
3) i förb. RUMPLA OPP.
4) i ssgn ÖVER-RUMPLA.
Särsk. förb.: RUMPLA OPP. (†) till 3, i uttr. rumpla opp med ngn, rumstera om l. fara våldsamt fram med ngn l. dyl. Rumplat opp med pojkarna i dag i skolan. Fatab. 1947, s. 100 (1860).

 

Spalt R 2944 band 23, 1960

Webbansvarig