Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RULTIKULTA rul3tikul2ta l. 30~20 l. 1040, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av RULTA, sbst., o. KULTA, sbst.]
(vard., mera tillf.) = RULTA, sbst. 1. Pan 1928, s. 51. Hon vägde ett minimum och var i alla fall olycklig och mera otillfredsställd än mången liten rultikulta. OoB 1932, s. 112.

 

Spalt R 2880 band 23, 1960

Webbansvarig