Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUG l. (anträffat bl. ss. förled i ssgr l. i uttr. som kunna fattas ss. ssgr) RU l. RUGE l. RUGU, adj. Anm. Ordet var sannol. oböjligt.
Ordformer
(ru (ruu) 1578 (: Rw bommersij)—1684 (: Ruplys). rue- i ssg 1660 (: Ruesammetz muff). rug (ruug) 1536 (: rugh hånegh)—1727. ruge (-uu-) 1571 (: Ruge hon(n)ungh)—1680 (: rugewahran). rugu 1561 (: Rugu talg))
Etymologi
[jfr d. ru (ä. d. äv. rug); av mlt. rū(w), rūch, rūge, rūwe, sträv, skrovlig, raggig, hårig, motsv. mnl. ru(w), ruuch (holl. ruw, ru, ruig), fht. rūh (t. rauh), feng. rūh (eng. rough), alla med bet.: sträv, skrovlig, hårig m. m., besläktat med sanskr. rūkṣáḥ, sträv, lit. raũkas, rynka; formen rugu är ombildning av den från mlt. inlånade formen ruge; formerna ru o. rue- kunna möjl. delvis äv. vara etymologiskt identiska med RUD; formen rug ss. förled i ssgr kan i vissa fall äv. tänkas utgöra en skrivform av RUGG, sbst.2 — Jfr ROCKA, sbst.1, RUBANK, RUCK, RUFF, sbst.1, 5, RUGA, v.1, RUGAD, RUGGSTYCKE, RUKARDUAN, RULÄDER, RYA, flossad vävnad]
(†)
1) som har ojämn l. skrovlig yta, som icke är slipad l. polerad. Ölands steen rug alnar — 2,790(.) Pollerat steen alnar — 30,376. OxBr. 11: 784 (1640). 1 Sansteens portall .. Noch Rug eller gemen sansten. BoupptSthm 1675, s. 593 b.
2) om tyg o. d.: som har lugg (se LUGG, sbst.1 b) l. nock, luddig, ruggad; anträffat bl. ss. förled i ssgr l. i uttr. som kunna fattas ss. ssgr.
3) [jfr 1] som icke är (färdig)bearbetad l. renad o. d.; obearbetad, rå. 2RA 2: 502 (1727).
Ssgr (i allm. till 2; †): A: RUG-BOMBASÄNG. (rug- 1578 (möjl. icke ssg), 1588—1590. ruge- 1583 (möjl. icke ssg)) ruggad bombasäng. Rugh bomesij. TullbSthm 21/8 1578; möjl. icke ssg. Rubomersij. KlädkamRSthm 1588 A, s. 4 a. Därs. 1590 C, s. 20 b. —
-FILT. ruggad filt (se filt, sbst.1 1); anträffat bl. ss. förled i ssgn rugfilt-mössa; jfr rugg-filt.
Ssg: rugfilt-mössa. (†) mössa av ruggad filt. Till foder under Hans Kongl. M:ts Ruufiltmössa små sablar (dvs. sobelskinn) 3 st. Hallenberg Hist. 1: 21 (i handl. fr. 1609). —
-FODER. om foder med luddig yta. En Muttz, med Rufoder. KlädkamRSthm 1609 A, s. 29 b. —
-FODER-SAMMET. ett slags ruggad sammet använd ss. foder; jfr -sammet. KlädkamRSthm 1561 H, s. 58 a. —
(1) -GOLVSTEN. ojämn o. opolerad golvsten; jfr -sten. SthmSlH 1: 246 (cit. fr. 1639). —
-HATT. (rug- 1583 (: Bonde rug hatt(er)). ruge- 1647 (möjl. icke ssg)—1651 (möjl. icke ssg)) hatt med nockor l. med uppruggad yta; jfr nock-hatt, ragg-hatt. Swartt Rughe hatt. KlädkamRSthm 1647, s. 4 a; möjl. icke ssg. 5 str Rughe Hattar. Därs. 1651 A, parti 68; möjl. icke ssg. jfr: Bonde rug hatt(er). TullbSthm 1/10 1583. —
(3) -HONUNG. (rug- 1536 (möjl. icke ssg). ruge- 1571 (möjl. icke ssg)) [jfr t. rau(c)hhonig] oren honung; sannol. om honung som utvunnits gm att man sönderstött vaxkakor med honung i (motsatt: självrunnen honung). Rugh hånegh. TullbSthm 1536, s. 52 a; möjl. icke ssg. Ruge ho(n)nungh. Därs. 12/10 1571; möjl. icke ssg. —
(1, 3) -HUGGA. [jfr d. ruhugge; jfr äv. mlt. rūchhower, skeppstimmerman som grovhugger virke] grovhugga virke (till fartygsbygge). AmirCollProt. 1/4 1667. —
-KARDUAN, se rukarduan. —
(3) -KOPPAR. [jfr holl. ruwkoper] råkoppar. Stiernman Com. 5: 50 (1634). HH 29: 352 (1636). —
-LÄDER, se ruläder. —
(3) -MÄSSING. [jfr holl. ruwmessing] råmässing. 12263 ℔ Rugh Messing som dhen uhtur hyttorne kommer. BoupptSthm 1680, s. 380 a, Bil. (1679); möjl. icke ssg. —
-PLYSCH. (rug- 1658 (: RugPlyss muff)—1698. ruge- 1673) ruggad plysch; jfr rugg-plysch. Rugh plÿs. KlädkamRSthm 1664, s. 42; möjl. icke ssg. Bouppt. 1671 (i Riksark.). Stolar med rugplys. BoupptRasbo 1698.
Ssg: rugplysch-muff. (†) muff av ruggad plysch. BoupptSthm 23/9 1658. —
(3) -PÄRLA, r. l. f. om obearbetad (icke slipad) pärla. Enn RughPerla Såsom ett döde huffuudh (dvs. en dödskalle). HusgKamRSthm 1630, s. 117 b. —
-SAMMET. (rug- 1560 (möjl. icke ssg), 1566—1619 (möjl. icke ssg). ruge- 1660 (: Ruesammetz muff)) ruggad sammet; jfr rugg-sammet. Swarth rugh sameth. KlädkamRSthm 1560 E, s. 66 a; möjl. icke ssg. Därs. 1566 A, s. 3 a. Kortt Rwgh Samet. Därs. 1619 A, s. 18 b; möjl. icke ssg.
Ssg: rugsammets-muff. (ruge-) (†) muff av ruggad sammet. VDAkt. 1660, nr 61. —
-SILKE. flocksilke. (Varor som genom Nyen utföras från Ingermanland äro bl. a.) Oxehwdar, koohwdar, elendzläder, rughsilcke, zablar, .. saltpetter. ASScF 18: 498 (1642). —
(1) -SLAGEN, p. adj. om bägare av metall: som gm bearbetning fått ojämn l. småbucklig yta. 1 Stuckin bägare om 5 7/8 lod .. 1 Rugslagen dito om 4 1/2 lod. BoupptSthm 1681, s. 269 b (efter guldsmed). Därs. 270 a. —
(1) -STEN. [jfr mlt. rūstēn, rūchstēn, rūgenstēn] ojämn o. opolerad (kalk)sten; jfr rå-sten. (Stenhuggeriet skall) all rugh steen .. Eder afhandla, then skura, jäncka och pollera. Stiernman Com. 2: 269 (1640); möjl. icke ssg. OxBr. 11: 825 (1645). —
-STYCKE, se ruggstycke. —
(3) -TALG. (rug- 1560 (möjl. icke ssg). ruge- 1557—1563, 1573 (möjl. icke ssg). rugu- 1561 (möjl. icke ssg)) råtalg. (Erik Bengtsson skall uppbära) clartalg, rugetalg, syltetalg, surtalg. G1R 28: 19 (1557). ArkliR 1563, avd. 32. Ruge talgh. RA I. 2: 457 (1573); möjl. icke ssg. —
-TRIPP, m. ett slags ruggat sammetsliknande tyg; jfr -sammet. BoupptSthm 1673, s. 720 a.
B: RUGE-BOMBASÄNG, -HATT, -HONUNG, -PLYSCH, -SAMMET, se A. —
-SARDUK. ett slags ruggat grovt tyg av blandat lingarn o. ullgarn. Sår duck — 2 stn .. Ruge sår duck — 1 st. TullbSthm 27/5 1583; möjl. icke ssg. —
-TALG, se A. —
(3) -VARA, f. [jfr holl. ruige waren] (obearbetad) råvara. At man holler wåra Wahrors Prijsz i god acht, thet ware sig ruge Waror eller ämbne; Eller ock giorde Hantwärck. Risingh KiöpH 19 (1669); möjl. icke ssg. Stiernman Com. 4: 284 (1680).
C: RUGU-TALG, se A.

 

Spalt R 2760 band 22, 1959

Webbansvarig