Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROTTENGRÅ l. ROTENGRÅ, sbst. n. o. adj.; l. (i bet. I) ROTTENGRÅTT, n.
Ordformer
(rijttenn- 1588. rijtter- 1590. rot(h)en- 1581—1618. rotten- (rå-) 1581—1588. råttin- 1590. -grå (i bet. I) 1581—1590. -gråt (i bet. I) 1581. -gråt, n. sg. (i bet. II) 1618. -grått (i bet. I) 1581)
Etymologi
[möjl. av ett icke anträffat lt. rod un gra, ”rött o. grått” (jfr mlt. grāwe unde wīt, ”grått o. vitt”, om en tygsort), till lt. rod, röd (se RÖD, adj.), un, och (av mlt. unde; se ÄNDÅ), o. gra, grå (av mlt. grāwe, grā; se GRÅ); jfr LYBESK-GRÅ]
(†)
I. ss. sbst.: ett slags (rött o. grått?) kläde; jfr RYTTERGRÅ. Engilst rottengråt. KlädkamRSthm 1581 F, s. 2 a. Råttingrå — 5 al(nar). Därs. 1590 C, s. 49 b.
II. ss. adj., om kläde: som utgöres av ”rottengrå” (i bet. I). Rotengråt Cläde. KlädkamRSthm 1618 A, s. 7 a.

 

Spalt R 2674 band 22, 1959

Webbansvarig