Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROTSKÄR rω3t~ʃä2r l. rå3t~, l. ~ʃæ2r, r. l. m. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(ro- 1891. roott- 1581—1583. rost- 1578. rot- 1539 osv. rott- 1573—1651. -scher 1718. -sker (-ee-) 1637—1815. -skere 1539 (: rotsker(e), möjl. rotsker(er), möjl. pl.). -skertt 1573. -skir 1578. -skier (-iä-, -jä-) 1578—1855. -skär 1578 osv.)
Etymologi
[jfr d. rødskær, ä. d. rod-, rotskier, fd. roskerff; av mlt. ro(t)scher (t. rotschär, -scheer), ombildning (efter mlt. rōt, röd) av fnor. ráskerð (nor. råskjær), av rá, stång (se RÅ, stång, rundhult m. m.), o. en avledn. av skarð, skåra, inskärning m. m. (jfr skerða, göra skåra i, minska m. m.), i avljudsförh. till SKÄRA, v. — Jfr ROSKÄLING]
(numera bl. i folkligt spr. i vissa trakter samt handel.) koll.: fisk (huvudsakligen större exemplar av torsk, äv. av sej, kolja, långa, lubb) som rensats, kluvits nästan till stjärten, varvid största delen av ryggbenet borttagits, samt torkats på träställningar. TullbSthm 1539, s. 6 a. Rotskär eller Islandzfisk. Stiernman Com. 3: 641 (1667). Rotsker och Rundfisk, tillredes af tårsk, den förre af den fetaste, och den senare magraste. Synnerberg (1815). SkandFisk. 196 (1846; av gråsej). HandHantv. Hand. 7: 84 (1939).

 

Spalt R 2673 band 22, 1959

Webbansvarig