Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROLAND rå4land, om person m., om sak r. l. m.; i best. anv. utan slutartikel; pl. -er.
Ordformer
(rolan 1750. roland 1639 osv.)
Etymologi
[jfr t. roland; av mlt. rolant, rulant, rudlandt; i bet. 1 möjl. eg.: domsplats, avrättningsplats, av fsax. rōda, stång, kors (jfr ffris. rode, galge; se vidare ROA, sbst.) o. land, jordområde (möjl. i en bet. motsvarande lt. land, skrank; se vidare LAND); ss. beteckning för (den på avrättningsplatsen uppresta) symbolen för en stads rättsväsen o. d. i så fall sannol. tidigt anslutet till namnet ROLAND (känt ss. namn på en av Karl den stores krigare); i bet. 2 kan ordet möjl. urspr. vara bildat till ffr. roeler, rulla (se RULERA); jfr EWadstein i Hansische Geschichtsblätter 1936, s. 25 ff.]
1) i sht kulturhist. rolandsstod; förr äv. ss. namn på torg (sannol. sådant där rolandsstod funnits). Et (litet torg) på Strandgatan (i Visby) Roland kallat. GSvStäd. 8: XVI (cit. fr. 1748). Zöpfl .. tolkade Rolanderna som kejsar- eller kungabilder. OAlmgren i ArkeolStudGA 186 (1932). jfr STEN-, TRÄ-ROLAND m. fl.
2) (om ä. tyska förh.) vid rolandsspel: runt sin längdaxel svängbar träfigur föreställande en man som i ena handen höll en rund skiva o. i den andra en klubba l. en påse med mjöl l. aska. OAlmgren i ArkeolStudGA 187 (1932).
3) (†) i allmännare anv. av 1: kolossalbild, kolossalstaty. Beletsnidaren vthstickar och vthgröper Bäletet, målar och sätter thet på en foot .. Om thet nu är obäkeligit, så må tu kalla thet en Roland. Schroderus Comenius 771 (1639; t. texten: Ruland).
4) [jfr 1, 3] (†) jätte, gigant; anträffat bl. bildl. (Påven) är .. en mägtig Rese, Roland och Karl. Borg Luther 1: 276 (1753; t. orig.: Roland).
Ssgr (i fackspr.): ROLAND- l. ROLANDS-BILD. [efter t. roland(s)bild]
1) till 1, = -stod. GSvStäd. 8: XVI (1924). En Rolandsbild bar i regel ett blottat svärd. Fatab. 1931, s. 80.
2) (om ä. tyska förh.) till 2, = roland 2. OAlmgren i ArkeolStudGA 185 (1932). —
(1) -PELARE. [efter t. roland(s)säule] rolandsstod; äv. (om ä. förh., i sht i nuvarande Tjeckoslovakien, Österrike o. Siebenbürgen) om pelare som uppbar en figur föreställande en rättsbetjänt (o. som ofta användes ss. skampåle). De österrikiska Rolandpelarna bära på toppen en mansbild. OAlmgren i ArkeolStudGA 190 (1932). SvUppslB (1935; om rolandsstod). —
(2) -SPEL. [efter t. roland(s)spiel] (om ä. tyska förh.) ryttarlek varvid deltagarna i tur o. ordning redo fram till en runt sin längdaxel svängbar träfigur föreställande en man med en rund skiva i ena handen o. stötte till skivan så att figuren kom i svängning (varvid deltagarna måste akta sig för den klubba l. dyl. som figuren höll i den andra handen). OAlmgren i ArkeolStudGA 190 (1932). —
(1) -STATY. = -stod. GSvStäd. 8: XVI (1924). —
(1) -STOD. [efter t. roland(s)standbild l. roland(s)säule] i ä. tid i vissa (företrädesvis nordtyska) städer (vanl. på ett torg) rest skulptur av trä l. sten, föreställande en man (vanl. i övernaturlig storlek o. bärande ett svärd i handen), uppfattad ss. en symbol för stadens rättsväsen l. för dess fri- o. rättigheter ss. handelsstad. ConvLex. 7: 980 (1837). Den mest typiska motsvarigheten på svensk botten till de tyska rolandsstoderna var den s. k. Ture lång i Skänninge. 2SvUppslB (1952).

 

Spalt R 2379 band 22, 1959

Webbansvarig