| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROFFERSKA, sbst.2, f.; best. -an; pl. -or.
(†)
1) motsv. ROFFARE, sbst.2 2: kvinna som bedriver koppleri, kopplerska; möjl. äv. (motsv. ROFFARE, sbst.2 1): hora. 3SthmTb. 1: 226 (1594). Hoorewärdar, och rofferskor, som hålla hoorekroghar, the besmitta andra. Schroderus Comenius 827 (1639). Då hade hustru Karin skielt honum för en tiuff och skielm, och Jonas henne igen för en hoora och Rofferska. VRP 1648, s. 367; jfr 3. (Sv.) Rofferska .. (fr.) Maquerelle. Weste (1807).
2) motsv. ROFFARE, sbst.2 3: kvinna som lockar tjänstefolk att lämna en arbetsgivare för att i stället ta tjänst hos en annan. EErici Glaserus C 8 a (1610). Rofforskorne .. öffuertala leijofolcket, at the icke begiffua sigh til sin antagne och vthloffuadhe tienst. Därs. D 1 b (t. orig.: Copler).
3) [sannol. delvis äv. utvidgad anv. av ROFFERSKA, sbst.1] i utvidgad anv., ss. nedsättande benämning på kvinna; särsk. om kvinna som går från det ena huset till det andra med skvaller l. som ägnar sig åt ohederlig l. föraktlig värksamhet av ett l. annat slag; jfr ROFFAR-KÄRING. Sådana roffwerskor ey annat göra / Än sqwaller och ond tidender föra. Rondeletius 63 (1614). En råfferska dansade halsen af (Johannes döparen). Borg Luther 1: 305 (1753; t. orig.: Bübin). Han förtror sin välfärd åt idel Puttel-konor och Råfferskor (vädermakerskor). Weise 1: 82 (1769; t. orig.: Trodelhuren und Wettermacherin).
Spalt R 2370 band 22, 1959