Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RISPIG ris3pig2, adj. -are.
Etymologi
[sv. dial. rispig, risput; till RISPA, sbst. o. v.]
1) till RISPA, sbst.: full av repor l. skråmor l. strimmor; sönderrispad; om tyg l. klädesplagg: full av repor med upprispade trådar. Emedan Spatfläckarne .. gifva stenen liksom et rispigt eller strimmigt anseende. VetAH 1760, s. 24 (i fråga om järnmalm). Holmberg (1795; under gerceux). En urmodig och rispig röd sidenklänning. Siwertz Sel. 2: 209 (1920). (Grammofon-)skivorna är rispiga och nästan slutspelta. Höijer GrBerg 243 (1940).
2) till RISPA, v. 2 a; om tyg: som lätt rispar sig. Nordforss (1805). Fröberg Skrädd. 68 (1941).

 

Spalt R 2158 band 22, 1959

Webbansvarig