Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RINO- ri1nω- l. rin1-, l. -o-.
Ordformer
(äv. rhino-)
Etymologi
[av gr. ῥινο-, till ῥίς (gen. ῥινός), näsa; av omtvistat urspr.; möjl. sammanhörande med stammen i RINNA. — Jfr RINIT, RINOCEROS]
ss. förled i ett stort antal ssgr betecknande ngt som har samband med näsan l. dess sjukdomar.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter i t., eng. o. fr.] (med.): RINO-LIT -li4t, r.; best. -en; pl. -er [senare ssgsleden av gr. λίϑος, sten (se lito-)] nässten. Hygiea 1921, s. 645. —
-LOG104. jfr -logi. —
-LOGI1004. gren av medicinen som sysslar med näsan o. dess sjukdomar; läran om näsan o. dess sjukdomar. Hygiea 1890, s. 693. —
-LOGISK1040. adj. till -logi (o. -log). LbKir. 2: 169 (1922). —
-PLASTIK1004. näsplastik. Frey 1843, s. 503. —
-PLASTISK 1040. adj. till -plastik. Tholander Ordl. (c. 1875). OdontT 1910, s. 429. —
-SKOP104. instrument för undersökning av näsans inre. Liljenroth Pharyng. 18 (1870). —
-SKOPI1004. undersökning av näsans inre medelst rinoskop o. d. Hygiea 1862, s. 238. —
-SKOPISK1040. adj. till -skop o. -skopi. Hygiea 1862, s. 239.

 

Spalt R 2118 band 22, 1959

Webbansvarig