Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIKSBANK rik3s~baŋ2k, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(reks- 1915 (bygdemålsfärgat). riks- 1771 osv.)
Etymologi
[jfr d. rigsbank, t. reichsbank; av RIKE o. BANK, sbst.3]
statlig centralbank; i fråga om sv. förh. om den (tidigare under ständernas överinseende, numera under riksdagens förvaltning stående) bank som (grundades med statlig oktroj av J. Palmstruch 1656 o. som) övertogs av rikets ständer 1668 (under ståndsrepresentationens tid vanl. kallad: riksens ständers bank); äv. om byggnad l. kontor för sådan bank. Zettersten AnmMynt 130 (1771). Riksbanken eller Rikets Ständers Bank. Åstrand (1855). Riksbanken förblifver under riksdagens egen garanti och vård. SFS 1874, nr 70, s. 1. Riksbanken drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm samt vid afdelningskontor inom riket. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 22, s. 28. De utländska riksbankernas ledning. SDS 1900, nr 143, s. 2. Riksbanken, sedd från Vasabron. SvUppslB 22: 1060 (1935).
Ssgr: A (numera mindre br.): RIKSBANK-CHEF, -FULLMÄKTIG, -LAG, -LAGSTIFTNING, -MONOPOL, -SEDEL, se B.
B: RIKSBANKS-BYGGNAD. konkret, motsv. byggnad 3. BtRiksdP 1889, IV. 1: nr 1, s. 16.
-CHEF. (-bank- 1947. -banks- 1913 osv.) chef för riksbank; i fråga om sv. förh. om dylik chef som utövar den omedelbara ledningen av riksbankens värksamhet (o. som utses inom bankofullmäktige). BtRiksdP 1913, 5: nr 18, s. 2. UNT 1931, nr 10873, s. 1 (om tyska förh.). (Bankofullmäktige utse) inom sin krets .. riksbankschef samt inom el. utom sin krets v. riksbankschef. 2SvUppslB 28: 503 (1954).
-DALER. [jfr d. rigsbankdaler] (om ä. danska förh.) av danska riksbanken utgivet mynt gällande en halv speciedaler; äv. om myntenhet med sådant värde. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 29 (1854). 1813 infördes (i Danmark) riksbanksdalern. NF 11: 590 (1887).
-DIREKTÖR. direktör för riksbankskontor. DN(B) 1954, nr 108, s. 1.
-DISKONTO. bankv. av riksbank tillämpat diskonto (se diskont 1 b). NordT 1929, s. 148.
-ETTA. (om ä. förh., numera knappast br.) riksbankssedel gällande en krona; jfr pappers-etta. SAOB E 762 (1922).
-FEMMA. (numera bl. tillf.) jfr -sedel o. femma 2 b. De allra nyaste riksbanksfemmorna med grön baksida. SöndN 1879, s. 170.
-FILIALKONTOR~10102. jfr -kontor. Auerbach (1913).
-FOND. särsk. (i fackspr.) ss. sammanfattande benämning på riksbankens grundfond o. en under riksbankens förvaltning stående fond för utlämnande av avbetalningslån (avbetalningslånefonden); i sht i sg. best. BtRiksdP 1938, 6: nr 209, s. 5.
-FULLMÄKTIG~020. (-bank- 1893. -banks- 1904 osv.) var o. en av de (av riksdagen o. K. Maj:t utsedda) fullmäktige (se fullmäktig II) som ha till uppgift att sköta förvaltningen av Sveriges riksbank, bankofullmäktig. EkonS 1: 333 (1893). SvStatskal. 1944, s. 149.
-GULD. (mera tillf.) guld (se d. o. 1 e) som riksbank äger; jfr guld-reserv. Sjöberg Kris. 56 (1926).
-KOMMISSARIE. bankokommissarie. Lidman GossGrott. 222 (1952).
-KONTOR. riksbanks (avdelnings)kontor; jfr -filialkontor. WoJ (1891).
-KVITTO. kvitto utfärdat av riksbank. SFS 1920, s. 662.
-LAG, r. l. f. l. m. (-bank- 1902. -banks- 1900 osv.) lag rörande riksbanks värksamhet o. styrelse o. d. SDS 1900, nr 143, s. 2.
-LAGSTIFTNING~020. (-bank- 19301947) lagstiftning rörande riksbank. SvUppslB 4: 778 (1930).
-LEDNING. särsk. konkret, motsv. ledning, sbst.2 1 slutet. Cassel Dyrtid 155 (1917).
-LÅN. (avbetalnings)lån givet av riksbank. Strindberg TjqvS 3: 99 (1887).
-MONOPOL. (-bank- 1902) monopol (på utgivning av sedlar) som tillkommer riksbank. EkonS 2: 686 (1902).
-POLITIK. om ekonomisk politik som föres av riksbanks ledning. TSvLärov. 1941, s. 236.
-RAPPORT. rapport (rörande ekonomiska förhållanden) avgiven av riksbank; jfr bank-rapport. Upsala(A) 1919, nr 71, s. 3.
-REVISOR. revisor med uppgift att granska riksbankens förvaltning. SvUppslB 22: 1082 (1935).
-SEDEL. (-bank- 1905. -banks- 1859 osv.) av riksbank utgiven sedel; jfr -etta, -femma, -tia. SFS 1859, nr 4, s. 1.
-STYRELSE. särsk. konkret; jfr -ledning. SDS 1900, nr 143, s. 2.
-TIA. (numera bl. tillf.) jfr -sedel. Strindberg Hems. 57 (1887).
-TJÄNSTEMAN~102, äv. ~200. tjänsteman i riksbank. Auerbach (1913).
-UTLÅNING~020. utlåning från riksbank. DN(A) 1941, nr 38, s. 15.
-VINST. (årlig) vinst av riksbanks värksamhet. Wigforss Riksbudg. 54 (1927).
Avledn.: RIKSBANKLIG, adj. (tillf.) som tillhör l. härstammar från l. har avseende på riksbank. Den riksbankliga kommunikén. GT 6/1 1951, Extrabl. 1, s. 4.

 

Spalt R 1895 band 22, 1958

Webbansvarig