Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESISTENS res1istän4s l. re1-, r. l. f. (Polhem Brev 9 (1710) osv.) ((†) n. VDAkt. 1650, nr 69, Rålamb 8: 71 (1691)); best. -en; pl. (i bet. 4) -er; l. (numera bl. i bet. 2 slutet men i denna bet. uteslutande) RESISTANS -an4s, äv. -aŋ4s, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-stance 17161863. -stans 1838 (i bet. 1), 1900 (i bet. 2 slutet) osv. -stence 17101798. -stens 1650 osv.)
Etymologi
[jfr t. resistenz, eng. resistance (ä. eng. resistence), fr. résistance (ä. fr. resistence); av senlat. resistentia, motstånd, avledn. av lat. resistens (se RESISTENT, adj.)]
1) (†) = MOTSTÅND 1; särsk. i uttr. göra (ngn) resistens l. göra en resistens emot ngn, göra motstånd (mot ngn), sätta sig till motvärn (mot ngn). VDAkt. 1650, nr 69. När Fienden giör något Resistens, så kostar det mycket at fatta .. Post, och bemechtiga sig Breschen. Rålamb 8: 71 (1691). Under det vi hvarken sielfva äro i stånd at kunna giöra resistence eller hafva någon hielp. BondP 5: 235 (1743). Skulle resistancen vara så stor, att man ej kunde på det stället debarqvera, så går man med vinden till ett annat ställe och gör descenten dersammastädes. KrigVAH 1816, s. 81. Det lärer icke behöfva komma mycket i betragtande, huruvida vi emot denna Magt (dvs. Ryssland) skulle kunna göra en resistance. AdP 1828, 7: 58. Det slags passiva resistans som består i att hellre nedlägga ett embete, hvilket man ej .. med heder kan sköta. Geijer I. 8: 307 (1838). — särsk. i utvidgad anv., ss. benämning på det bud i kortspelet ”allians” (se d. o. 3 a) varmed en spelare tillkännager, att han tror sig om att ensam kunna sköta motspelet mot en som spelar ”solo”. Düben Talism. 6: 18 (1818).
2) (numera knappast br.; se dock slutet) hindrande värkan som ett föremål l. ett medium utövar på en fysikalisk process (t. ex. en kropps rörelse, strömning av vätska l. gas o. d.), motstånd (se d. o. 2); jfr 4. Polhem Brev 9 (1710). Nu vet man at samma kropp altid gör sit motstånd i den proportion, som i hastigheten är, så at det i dubbel hastighet gör dubbel resistance. Triewald Förel. 1: 150 (1728, 1735). Resistence är det hinder som vatnet gör för i bogen när skeppet skal gå fram. Dalman (1765). TByggn. 1859, s. 117. — särsk. (resistans) (fullt br.) fys. o. el.-tekn. om den del av det elektriska motståndet i en strömkrets l. ledare, som utgöres av rent ohmskt motstånd; äv. konkret, motsv. MOTSTÅND 2 c. TT 1900, M. s. 114. FörslElektrOrdl. (1931). Nygren UppslBMatFysKemi 184 (1950).
3) (i fackspr.) om ett föremåls l. ämnes l. en levande kropps l. organisms förmåga att uthärda l. motstå angrepp l. påvärkan av ngt, motståndsförmåga, motståndskraft, okänslighet för angrepp o. d.; jfr 4. Lidforss Kås. 1: 148 (1908). Koks med .. större resistens än Ruhrkoksens. SvGeogrÅb. 1928, s. 138. Smörjoljor måste ha tillräcklig resistens mot oxidation. TT 1945, s. 156. SvGeogrÅb. 1950, s. 90. — särsk. i sht med. om människokroppens l. ett organs o. d. förmåga att uthärda l. motstå angrepp av sjukdomar l. bakterier l. virus o. d.; naturlig immunitet. Hygiea 1843, s. 644. Man skiljer mellan medfödd eller naturlig immunitet, även kallad resistens, och förvärvad immunitet. Petrén EpidSj. 14 (1926). (Tillförsel av A-vitamin) ökar kroppens nedsatta resistens mot infektionssjukdomar. StKokb. 9 (1940).
4) [jfr 2, 3] med. om den hindrande värkan l. det motstånd som gör sig gällande från en utfyllnad i ett hålrum (t. ex. en svulst) l. från ett organ l. en vävnad o. d. vid palpation l. gm vävnadens hårdhet o. d. vid perkussion; ofta konkret, om utfyllnad l. förhårdnad kännbar vid palpation. Man drar (vid perkussion) sina slutsatser .. (bl. a.) från väfnadens grad af hårdhet .., ”resistensen”. 2NF 21: 501 (1914). Bimanuellt kunde uterus ej säkert avgränsas från de utifrån palperade resistenserna. SvLäkT 1935, s. 52.
Ssgr: A: (2) RESISTANS-PLAN, r. l. m. (†) skeppsb. om plan l. skiva som, framförd i vatten vinkelrätt mot skivans utsträckning i höjd- o. sidled, utsättes för lika stort motstånd som det motstånd som vattnet utövar mot ett visst fartyg. Chapman Skeppsb. 53 (1775). Witt Skeppsb. 335 (1863).
(1 slutet) -SPELARE. (†) spelare som bjudit ”resistens” i spelet ”allians”. Düben Talism. 6: 18 (1818).
(2 slutet) -SPÄNNING. fys. o. el.-tekn. elektrisk spänning över en strömgenomfluten resistans; polspänning. FörslElektrOrdl. (1931). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 382 (1949).
(2 slutet) -VARIATION. fys. o. el.-tekn. variation i resistans(en). BokNat. Mater. 283 (1953).
B (i allm. till 3; i fackspr.): RESISTENS-BLOCK. geol. om kontinentblock som bildar ett resistensområde. Ymer 1937, s. 169.
-EGENSKAP~102, äv. ~200. egenskap innebärande resistens mot ngt. SvVäxtförädl. 1: 691 (1951).
-FÖRÄDLING. växtförädling åsyftande ökad resistens (mot sjukdomar). SvVäxtförädl. 2: 37 (1951).
-GEBIT. geol. = -område. Ramsay GeolGr. 266 (1909). Fennia LIII. 1: 242 (1930).
-KRAFT. (†) med. = resistens 3 slutet. TLäk. 1834, s. 5.
(4) -KÄNSLA. [jfr t. resistenzgefühl] med. känsla l. förnimmelse av resistens vid palpation l. perkussion. Petersson FysUnders. 26 (1908).
-OMRÅDE~020. geol. om del av jordskorpan som icke l. bl. i begränsad utsträckning utsättes (utsatts) för de bärgskedjebildande rörelserna i jordskorpan. 3NF 3: 20 (1924).
-TAL. tal som anger (utgör ett mått på) en organisms resistens (mot en viss sjukdom). SvVäxtförädl. 2: 37 (1951).
-TID. om den tid varunder en gasmaskbehållare effektivt skyddar mot skadliga gaser. Elementa 1939, s. 33.
-ÖKNING. ökning av resistens(en). Immuniseringsförsök på vita möss ge .. en måttlig resistensökning. SvLäkT 1935, s. 1016.

 

Spalt R 1417 band 22, 1957

Webbansvarig