Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESERVAT res1ærva4t l. re1-, l. -är- l. -er-, n. (Sjöstedt Storv. 292 (1911) osv.) ((†) m.? l. f.? PrivLandzcrona 1663, mom. 3 (: medh widhängdh reservat och caution)); best. -et; pl. = (2NF 37: 715 (1925) osv.), äv. (numera knappast br.) -er (RARP 6: 234 (1657), Östergren (1936; angivet ss. sällsynt)). Anm. I ä. tid användes i bet. 3 äv. den lat. formen reservatum med lat. böjning. 2PrästP 2: 324 (1723: med sådant reservato), Biurman Brefst. 171 (1729: reservata, pl.).
Etymologi
[jfr dan. o. t. reservat; av lat. reservatum, det sparade l. bevarade l. förbehållna, p. pf. n. sg. av reservare (se RESERVERA)]
1) (†) vad ngn behåller för sig själv, vad ngn icke yppar. Gudz Reservat, förbehåld, och thet han wil hafwa oss förborghat, skole wij låta stå orördt. Phrygius HimLif. 57 (1615).
2) om ngt som sparats l. bevarats (i sitt ursprungliga skick); i ssgn RESERVAT-PSALM.
3) (†) förbehåll (se d. o. 4); (undantags)-villkor, betingelse; äv.: rättighet som ngn erhåller ss. ett undantag. RARP 6: 234 (1657). (Kristina) förstås wara skildh ifrån Sweriges Crono och Scepter .. til ewiga tijder, icke behållandes någon macht att tilmäta sig någon annan rätt eller reservat, uthan eller innan Recessen än det som desz klara bookstaaf .. Hennes M:tt kan tilstå. Stiernman Riksd. 1374 (1660). PrivLandzcrona 1663, mom. 3. Dalin (1871).
4) om ngt som förbehållits ngn l. reserverats för ngn l. ngt; i ssgrna RESERVAT-FALL o. -RÄTTIGHET; jfr 5.
5) [specialanv. av 4] (i sht i fackspr.) (land)-område som reserverats för ngt visst ändamål; jfr RESERVATION 1 a. SvD(A) 1931, nr 167, s. 22. Linköpings stadsfullmäktige (ha) beslutat avsätta Vallaskogen invid staden till reservat för friluftsanordningar och äldre byggnader, i främsta hand från staden. Fatab. 1947, s. 190. jfr: Göteborg köper friluftsreservat. UNT 1939, nr 267, s. 4. jfr äv.: Parker, idrottsplatser och nöjesplatser som naturområden för friluftsliv, avsedda för städernas och de tättbebyggda samhällenas invånare — fritidsreservat. 2SvUppslB 10: 664 (1949). — särsk.
a) om område som är förbehållet en viss grupp människor; särsk. om dylikt område l. distrikt som reserverats för indianstammar i Nordamerika (o. av regeringen anvisats ss. vistelseort för dem) l., allmännare, om område som reserverats för vissa infödingsstammar (t. ex. i Afrika); jfr RESERVATION 1 a α. Sjöstedt Storv. 292 (1911). 2SvUppslB 10: 1113 (1949).
b) om område som gm lagstiftning o. d. fridlysts o. skyddats mot (ytterligare) bebyggelse o. d. för att växt- o. djurlivet skall kunna utveckla sig fritt, naturpark, naturskyddsområde, nationalpark. Östergren (cit. fr. 1922). De stora amerikanska reservaten, där djuren äro så gott som tama. Petre HbJäg. 108 (1931). — jfr NATUR-RESERVAT.
c) om bebyggt område l. byggnadskomplex o. d. som enligt offentligt l. enskilt beslut skall bevaras i (väsentligen) oförändrat skick för att tjäna ss. ett kulturminnesmärke. Östergren (cit. fr. 1921). SvD(A) 1929, nr 151, s. 3. Häromdagen träffade jag en museiman, som beklagade sig över att man inte lyckats göra Birger Jarlsgatan till ett kulturhistoriskt reservat. Därs. 1935, nr 289, s. 10. — jfr KULTUR-RESERVAT.
d) (mera tillf.) i bildl. anv. (särsk. av b); jfr e. Malmberg Värd. 175 (1937). (Island) blev .. ett slags minnets reservat för Norden i allmänhet. JämtlHärjedH 1: 85 (1948). Lärarnas reaktioner håller sig i allmänhet inom facktidningarnas reservat. TSvLärov. 1949, s. 277.
e) (tillf.) i utvidgad anv., bildl., övergående i bet.: reserv (se d. o. 2 f). Likväl måste både lärare och kamrater ha skymtat något bakom den vardagliga Selma: ett reservat av okända krafter som varken uppenbarat sig under provlektionerna, under diskussionerna eller i sonetterna. Wägner Lagerlöf 1: 86 (1942).
Ssgr: A: (4) RESERVAT-FALL. (om ä. förh. inom den romersk-katolska kyrkan) om fall (se d. o. XII 4) av absolution, som endast en biskop kunde behandla. Brilioth SvKyrkKunsk. 278 (1933).
(2) -PSALM. teol. om psalm i den svenska psalmboken, i vilken ålderdomliga ord o. uttryck icke ha moderniserats efter nutida språkbruk. SOU 1936, XI. 1: 19.
(4) -RÄTTIGHET~002, äv. ~200. [efter t. reservatrecht] (om ä. tyska förh.) om rättighet som förbehållits en viss person l. stat o. d.; särsk. i pl., om dylika rättigheter som vid det tyska rikets grundläggning 1870 förbehöllos åt vissa av de i detta rike ingående delstaterna. Kjellén Stormakt. 1: 219 (1905).
B (tillf.): (5) RESERVATS-FÖRSLAG. förslag om inrättande av ett (natur)reservat. Sernander SthmNat. 203 (1926).

 

Spalt R 1391 band 22, 1957

Webbansvarig