Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RENTIER raŋɟe4 l. raŋtje4 l. raŋ1tie4 l. med fr. uttal, m.||(ig.); best. -en -ɟe4en osv. l. -n -ɟe4n osv.; pl. -er -ɟe4er osv.; l. RENTJÉ raŋɟe4 l. raŋtje4, m.||(ig.); best. -n, äv. -en; pl. -er; stundom RENTIÄR -ɟä4r l. -ɟæ4r l. -tjä4r osv., m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-tjé (-tié) 1889 osv. -tier 1857 osv. -tiär 1912—1942)
Etymologi
[jfr t. rentier; av fr. rentier, till rente (se RÄNTA, sbst.)]
person som lever på inkomsterna av sin förmögenhet (”på räntor”); särsk. om dylik (äldre) person som dragit sig tillbaka från sin värksamhet. Andersson (1857). Asplund Stud. 126 (1912). Rika rentierer, som lever på kapital i Amsterdams bank. Österling i 3SAH LVII. 2: 102 (1946).
Ssg: RENTIER- l. RENTJÉ-LIV. om det liv som en rentier för. Ackté Minn. 1: 295 (1925).

 

Spalt R 1168 band 22, 1957

Webbansvarig