Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RENKONTER raŋkåŋ4ter l. med fr. uttal, r. (RP 2: 160 (1632) osv.) ((†) n. Strindberg RödaR 132 (1879)); best. -n; pl. -trer (RARP 7: 204 (1660) osv.), äv. = (HH XVIII. 3: 4 (1748), Östergren (1936)).
Ordformer
(ofta med fr. stavning. — raconter, pl. 1748. rencontre (-k-) 16321952. renkonter (-c-) 1704 osv.)
Etymologi
[jfr t. renkontre, eng. rencontre, rencounter; av fr. rencontre, till rencontrer (se RENKONTRERA)]
(tillfällig, fientlig) sammanstötning l. sammandrabbning o. d.; särsk.
a) mil. om (mindre, icke planlagd) strid som uppkommer, då två fientliga förband vid förflyttningar o. d. (särsk. framryckning) tillfälligtvis träffa på varandra; jfr SKÄRMYTSLING. RP 2: 197 (1632). Uthur Ukrain komma tijdender om en lyckelig Rencontre som wåra hafwa hafft emoot Lipkarne. OSPT 1687, nr 11, s. 6. Tingsten InfUtbildnEx. 7 (1918).
b) (numera bl. om utländska förh.) duell som utkämpas i omedelbart samband med den kränkning som föranlett duellen (på platsen, i ögonblickets hetta). Duelsplakat 1738, s. B 3 a. 3NF 6: 72 (1926). jfr (†): Desse (båda, för duellering dömda) herrar äre .. genom rencontre och händelse förfallna uti olycka. 2RA 1: 701 (1723).
c) (†) om personlig sammanstötning förbunden med gräl l. slagsmål l. dyl. Biurman Brefst. 170 (1729). (Hans dövhet) stod (möjligen) i någon förbindelse med ett rencontre på tu man, som hans recension framkallat i Operafarstun. Strindberg RödaR 132 (1879). Dens. Brev 4: 369 (1884).
Ssgr (till a, mil.): RENKONTER-SLAG. (numera bl. tillf.) Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 244 (1886).
-STRID, r. l. m. Tingsten AnvTakt. 75 (1887).

 

Spalt R 1146 band 22, 1957

Webbansvarig