Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RENHÅLLNING re3n~hol2niŋ, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. renholdning; vbalsbst. till REN-HÅLLA o. hålla ren]
handlingen att hålla ngt rent l. fritt från ngt o. dyl. l. förhållandet att ngt hålles rent osv.
1) (numera bl. tillf.) till REN, adj. 2 b; med avs. på luften i en lokal. En bättre renhållning av luften i rummets alla vinklar och vrår. TT 1883, s. 60.
2) (numera bl. tillf.) till REN, adj. 3; med avs. på person l. djur l. föremål l. lokal inomhus o. d. För des Barns Kost Reenhåldning medh Lijnkläder Skoor och Strumpor. BoupptSthm 1684, s. 82 a (1683). En noggrann rykt och renhållning af korna. LB 3: 78 (1902). Golfven (i teckningssalarna) böra till underlättande af renhållningen täckas med linoleummatta. Bergqvist UndPlanRealsk. 177 (1906). Den ständiga vätskeströmmen i munnen är dessutom av betydelse för dess renhållning. Hylin Munn. 1: 149 (1930).
3) till REN, adj. 3; med avs. på en plats utomhus, t. ex. gata, torg, gård, l. samhälle o. d. (ofta med inbegrepp av bortförande o. oskadliggörande av avfallsämnen från hushåll o. fabriker, tömmande av sop- o. latrinkärl o. d.). Gatornes renhåldning. VRP 4/5 1733. Entreprenade af Renhållningen .. i Staden. DA 1771, nr 54, s. 2. Varje husvärd hade .. hand om renhållningen framför sina portar. Kræmer Brantings 54 (1939). — jfr GATU-RENHÅLLNING. — särsk. oeg. l. bildl.
a) om det förhållandet att ett djur håller en plats fri från avskräde, ruttnande föremål, as o. d. Naturen synes .. (i Nordsjön) hafva sysselsatt .. (måsarna) med den grenen af sin Politie, som angår Verlds-theatrens renhållning. VetAH 1783, s. 96.
b) om det förhållandet att en organisation l. ett samhälle hålles fri(tt) från mindervärdiga element l. icke önskvärda företeelser o. d.; jfr 4. GHT 1934, nr 301, s. 10. (Arbetarrörelsens) utfästelser att själv sörja för denna renhållning (dvs. bekämpande av kommunismen). SvD(B) 1943, nr 98, s. 4.
4) (numera bl. tillf.) till REN, adj. 5; om det förhållandet att ngt hålles fritt från ngt; jfr 3 b. Högchoretz renhåldning från snön. BtÅboH I. 11 —12: 53 (1681). Abelin MTr. 57 (1902).
5) (tillf.) till REN, adj. 7 c; med avs. på en ras l. sort. Renhållningen av en jästsvamp-race. Lidforss Kås. 1: 145 (1908).
Ssgr (till 3): RENHÅLLNINGS-ANSTALT~02 l. ~20. [jfr d. renholdningsanstalt] om anstalter för renhållningen på en plats; äv. konkret, om renhållningsvärk. HH XXXII. 2: 64 (1784).
-ARBETARE ~0200. person som utför renhållningsarbete (gatusopning, tömning av sop- o. latrinkärl o. d.). PT 1903, nr 251 A, s. 4. särsk. bildl., till 3 a, om djur. FoFl. 1936, s. 4.
-ARBETE~020. VerdS 122: 3 (1904).
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift som erlägges för renhållning av en plats l. som betalas till bestridande av ett samhälles utgifter för renhållningen i samhället. SFS 1826, SärskBl. s. 97.
-BOLAG~20 l. ~02. (i sht förr) bolag som ombesörjer renhållningen i ett samhälle. NerAlleh. 1896, nr 20, s. 1.
-CHEF. chef för renhållningen i ett samhälle. SvStatskal. 1938, s. 455.
-DIREKTÖR. direktör för renhållningsvärket i ett samhälle. PT 1908, nr 118 A, s. 2.
-ENTREPRENÖR. (i sht förr) person som har renhållningen i ett samhälle l. dyl. på entreprenad. Lundin (o. Strindberg) GSthm 208 (1880; bildl.).
-FÖRORDNING. jfr -stadga. Staf PolisvSthm 411 (1950).
-HJON. person som ombesörjer renhållningen på en plats l. i ett samhälle, tömmer latrinkärl o. d.; utom i bildl. anv. (se slutet) numera bl. arkaiserande, om ä. förh. Westee (1842). SvFolket 8: 319 (1939; om förh. på 1800-talet). särsk. (i vitter stil) bildl.
a) (fullt br.) med anslutning till 3 a, om djur. Gamarna, de tropiska städernas .. renhållningshjon. Bovallius CentrAmer. 53 (1887).
b) (numera knappast br.) med anslutning till 3 b, om person l. tidningsorgan l. dyl. Sjöberg SthmHeml. 188 (1844). Att många (tidnings-)blad icke alltid såsom aktningsvärda renhållningshjon utan såsom skattgräfvare genomrota alla det fina och grofva eländets vrår. Beckman Amer. 2: 172 (1883).
-HÄST. använd att dra en renhållningsvagn. Lo-Johansson Kungsg. 436 (1935).
-INSPEKTÖR. person som har uppsikt över renhållningen i ett samhälle. SvD(A) 1911, nr 60, s. 4.
-KOSTNAD. kostnad för renhållning; förr äv. liktydigt med: renhållningsavgift. (Det) kunde .. sägas, at hvar och en, som bor i staden, erlägger renhållningskostnaden välförståendes, at husägaren supponeras taga sit igen af hyresmannen. HH XXXII. 2: 270 (1784).
-MAN ~man2. (mera tillf.) jfr -arbetare. Öberg Makt. 2: 31 (1906).
-PENNINGAR, se -pänningar.
-POLIS. [jfr renlighets-polis] eg. om den avdelning av polismakten som har uppsikten över renhållningen i ett samhälle; anträffat bl. bildl. De vita blodkropparna .. tjänstgöra .. som ett slags renhållningspolis inom djurkroppen. Lidforss Kås. 3: 56 (1913).
-PÄNNINGAR, pl. (†) = -avgift. SFS 1826, SärskBl. s. 97.
-REGLEMENTE. jfr -stadga. Staf PolisvSthm 411 (1950).
-SKYLDIG. skyldig att ombesörja renhållningen ngnstädes. SD 1900, nr 143, s. 4.
Avledn.: renhållningsskyldighet, r. l. f. Husägarnes renhållningsskyldighet. Sthm 2: 424 (1897).
-STADGA, r. l. f. stadga gällande för renhållningen i ett samhälle. Almquist Häls. 155 (1894).
-STATION. plats där personal o. materiel för renhållningen av (ett visst distrikt av) ett samhälle är stationerad. GHT 1895, nr 212, s. 3.
-STYRELSE. styrelse med uppgift att leda o. övervaka renhållningen i ett samhälle. Hygiea 1892, s. 253.
-VAGN. [jfr d. renholdningsvogn] vagn (bil) för användning vid transport av sopor, avskräde, latrin o. d. Nerén BilB 1: 323 (1928).
-VÄRK, n. (kommunal) institution som sköter den offentliga renhållningen i ett samhälle. Schulthess (1885).
-VÄSEN(DE). [jfr d. renholdningsvæsen] Renhållningsväsendet i städer. Heyman (1877; boktitel).

 

Spalt R 1143 band 22, 1957

Webbansvarig