Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REKTUM räk3tum2, n.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(äv. rect-)
Etymologi
[jfr t. rektum, eng. o. fr. rectum; av nylat. rectum, elliptiskt för lat. rectum intestinum, eg.: den raka (delen av) tarmen, av rectus, rak (se REKTA), o. intestinum, tarm (se INTESTINAL). — Jfr REKTAL]
anat. o. med. ändtarm. Hygiea 1839, s. 377. Därs. 1929, s. 407.
Ssgr (med.): REKTO-SKOP104. [jfr t. rektoskop, eng. rectoscope] med belysningsanordning o. ett optiskt system försedd apparat med vars hjälp man kan se in i ändtarmen. 2NF 22: 1311 (1915). —
-SKOPERA10040, i Sveal. äv. —32, -ing. undersöka (ngt) med rektoskop. Svartz MatsmältnSj. 179 (1932). —
-SKOPI1004. [jfr t. rektoskopie, eng. rectoscopy] undersökning av ändtarmen med rektoskop. —
-VAGINAL-FISTEL10103~20. fistelgång som bildar en abnorm förbindelse mellan ändtarmen o. slidan. FörhLäkS 1891, s. 110.

 

Spalt R 944 band 21, 1957

Webbansvarig