Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDONDILLA re1dondil4a l. red1-, l. med mer l. mindre spanskt uttal, r. l. f.; best. -an; pl. -as; l. (mindre br.) REDONDILL -il4, r.; best. -en; pl. -er; förr äv. REDONDILIER, pl.
Ordformer
(-dilier, pl. 18711893. -dilla 1811 (: Redondillas, pl.), 1932 osv. -diller, pl. 1915)
Etymologi
[jfr t. redondilie, redondille, redondilla, eng. o. fr. redondilla; av span. redondilla (l. port. redondilha), till redondo, rund, avrundad, av lat. rotundus (se ROTUNDA)]
metr. (företrädesvis i spansk o. portugisisk poesi använd) fyrradig strof med sex- l. åttastaviga trokeiska versrader o. vanl. med slutrim l. assonans (oftast med sådan rimställning att första versraden rimmar med den fjärde samt den andra med den tredje); äv. (i sht i pl.) allmännare, om versmått kännetecknat av sådana strofer (i sht förr äv. vidsträcktare, med inbegrepp av närstående vers- l. strofformer). Phosph. 1811, s. 558 (i pl., vidsträcktare). (Topelius) gjorde det .. omöjliga försöket att i de graciösaste redondilier försmälta till ett den grekiska och den finska diktens olika väsen. Finland 287 (1893). Redondillas är den spanska vitterhetens äldsta och mest inhemska versmått. 2NF (1915). Schück AllmLittH 3: 361 (1921).

 

Spalt R 614 band 21, 1956

Webbansvarig