Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDIE re4die, f. l. r.; best. -en; pl. -er (äv., i sht i ä. språkprov, att hänföra till sg. redia, Hygiea 1858, s. 49, osv.); l. (numera föga br.) REDIA re4dia, f. l. r.; best. -an; pl. -or (VerdS 94: 35 (1900)) l -er (se ovan).
Ordformer
(redia 1880—1915. redie 1952 osv. redier, pl. 1858 osv.)
Etymologi
[jfr t. redien, pl., eng. redia, fr. rédie; av nylat. redia, bildat till namnet på den it. naturforskaren F. Redi († 1697) o. tidigast använt av den it. zoologen F. de Filippi (1854 i den moderna bet. o. urspr. 1837 ss. namn på ett antaget släkte av inälvsmaskar)]
zool. utvecklingsform vari sugmask uppträder under ett stadium av sin metamorfos o. som alstras av en sporocyst (l. av en annan redie som i sin tur härstammar från en sporocyst) o. till skillnad från denna är försedd med munöppning o. en säcklik tarm; i sht i pl. I redierna blifva såväl svansade Trematoder .. som redier sjelfva utbildade. Hygiea 1858, s. 49. Hanström MännParasit. 69 (1933).
Ssg: REDIE-GENERATION. zool. jfr generation 2 a β. Hanström MännParasit. 80 (1933).

 

Spalt R 578 band 21, 1956

Webbansvarig