Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RECIDIV re1sidi4v l. res1-, n. (KyrkohÅ 1927, s. 78 (1767) osv.) ((†) r. l. f. Crusenstolpe Tess. 4: 365 (i handl. fr. 1716), BrinkmArch. 2: 460 (1794)); best. -et (ss. r. l. f. -en); pl. = (Nordforss (1805) osv.), i sht förr äv. -er (VetAH 1744, s. 85, Östergren (1935)).
Ordformer
(recidif 18011814. recidiv 1716 osv. recidive (reci-) 17441799. recidiven, sg. best. 1716)
Etymologi
[jfr t. rezidiv, ä. eng. recidive, fr. récidive; ytterst till lat. recidivus, som faller tillbaka, till recidere, falla tillbaka, av re-, tillbaka (se RE-), o. cadere, falla (jfr KASUS)]
1) i sht med. återuppträdande av l. återfall i en (förut genomgången l. till synes botad) sjukdom, nytt insjuknande l. sjukdomsfall (i samma sjukdom). Recidiv av (förr äv. ifrån) en sjukdom. Swedberg Schibb. 294 (1716). Jag har haft .. ett svårt Recidive af min fråssa. Kellgren (SVS) 6: 95 (1780). Det onda han nu lider är et recidive ifrån en lindrigare föregående krankhet. VDAkt. 1799, nr 70. Kanslern fick ett svårt recidiv av gikten. Ahnlund AOxenstierna 338 (1940).
2) bildl., om förnyat uppträdande av ngt o. d.; i sht (jur. o. psykiatr.) om återfall i brottslighet o. d. Nordforss (1805). Magistern, efter trenne recidiver af eldsvåda i sin toupet, hängde ännu oförfärad med näsan öfver boken i närmaste möjliga grannskap med ljuset. Bremer FamH 1: 91 (1831). Tredjedelen av de våldsverkare som återfallit har blivit lagförda för recidivet så snart som inom ett år efter domen. SocÅb. 1941, s. 13.
Ssgr (i allm. till 1): RECIDIV-FRI. med. om sjukdom(sfall) o. d.: som icke åtföljes av ngt recidiv. LbKir. 2: 328 (1922).
-FRIHET~02. med. jfr -fri. Kräftsjukd. 156 (1930).
(1, 2) -RISK. risk för recidiv; särsk. (med.) till 1. Nyström Kir. 2: 128 (1929).
Avledn.: RECIDIVENT, m.||ig. (†) med. till 1: person som får l. fått recidiv. Bergman Folksj. 129 (1875).
RECIDIVERA, v., -ing. [jfr t. rezidivieren, fr. récidiver]
1) i sht med. till 1, om sjukdom: återkomma, uppträda på nytt (efter att ha ansetts botad); äv. i p. pr. i adjektivisk anv. Lindestolpe Fross. 20 (1717). Frossor, som .. ouphörligt recidiverat. TLäk. 1832, s. 104. Recidiverande ledgångsreumatism. SFS 1905, Bih. 45, s. 4. Nyström Kir. 2: 124 (1929).
2) (i sht med., numera knappast br.) till 1, om person: få (ett) recidiv l. återfall (i en sjukdom), insjukna på nytt. (Jungfrun) blef .. tämmeligen braf, men begynte recidivera och hosta dageligen mer och mer. Linné Bref I. 4: 141 (1751). Andersson (1857). Hammar (1936).
3) i sht jur. o. psykiatr. till 2, om person: begå ett nytt (l. nya) brott (av samma l. liknande slag som ett brott man tidigare dömts för), få (ett) recidiv l. återfall (i brottslighet o. d.), återfalla, bli återfallsförbrytare. Thyrén StrafflRef. 1: 132 (1910). Av de tjuvar som återfallit i brott har en tredjedel recidiverat under första året .. efter domen. SocÅb. 1941, s. 14.
RECIDIVISM1004 l. 0104, r. l. m. [jfr eng. recidivism] i sht jur. o. psykiatr. till 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara l. benägenhet(en) att bli återfallsförbrytare. Thyrén StrafflRef. 1: 26 (1910). Recidivismen bland brottslingar från olika hemtyper. SocÅb. 1941, s. 120.
RECIDIVIST1004 l. 0104, m.||ig. [jfr t. rezidivist, eng. recidivist, fr. récidiviste] i sht jur. o. psykiatr. till 2: återfallsförbrytare. Geijer I. 6: 133 (1839). SocÅb. 1941, s. 110.

 

Spalt R 483 band 21, 1956

Webbansvarig