Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAP ra4p, n. (Cellarius 167 (1699) osv.), äv. (i bet. 1) r. l. m. (Linc., SvD(B)); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.
Ordformer
(förr äv. raap)
Etymologi
[jfr nor. rap; till RAPA, v.1]
1) (i sht i vissa trakter l. kretsar, vard.) rapning, rapande. Linc. (1640; under ructus). Nästa gång jag genomgår en vitlökskur, ska jag ge honom en rap mitt framför nosen. SvD(B) 1943, nr 272, s. 10.
2) (tillf.) om ngns sätt att rapa. Han hade ett friskt och bra rap. Johnson Se 141 (1936).

 

Spalt R 280 band 21, 1956

Webbansvarig