Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RANT ran4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[sv. dial. rant; sannol. till stammen i RÄNNA, v. (jfr RANTA, v.); jfr äv. sv. dial. rana, skjuta i vädret]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter) lång o. smärt; hög o. smäcker, högväxt, rank (se RANK, adj. 2 (a, d)). Uti tjenlig jord .. upskjuta Ahlarne til stora ranta Träd. Retzius FlVirg. 14 (1809). Hon var rant i kroppen. Larsson Hemmab. 120 (1916).

 

Spalt R 278 band 21, 1956

Webbansvarig