Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAMENERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[av fr. ramener, av re- (se RE-) o. amener, av à, åt, o. mener, köra, föra m. m., av vulgärlat. minare, av lat. minari (se PROMENERA)]
(†)
1) komma (ngn) att få en gynnsammare inställning, återvinna (ngn) för sig. Om E. K. M. haft anledningar att tro nationen missnöjd, har det aldrig varit för sent att ramenera densamma. Rosenstein 3: 306 (1788).
2) ridk. samla.
a) med avs. på galopp. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 37 (1836).
b) med avs. på häst: tvinga (häst) att böja halsen o. sänka huvudet samt hålla bakbenen under sig. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 57 (1836). jfr: Hufvudets ramenering. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 67 (1836).

 

Spalt R 208 band 21, 1956

Webbansvarig