Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAK ra4k, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. rak, motsv. isl. rak; vbalsbst. till RAKA, v.3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. RAKA, v.3 1 a: hö l. säd som vid hässjning o. d. blir kvar på åkern o. sedan räfsas ihop, räfs. LD 1910, nr 216, s. 2.
Ssg: RAK-TOPP, r. l. m. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tapp av räfs som placerats överst (ovanpå kärvarna) på en krakstör o. d. LD 1910, nr 216, s. 2.

 

Spalt R 133 band 21, 1956

Webbansvarig