| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PÄLSA päl3sa2, v.1 -ade. vbalsbst. (i bet. 2) -ANDE, -NING.
a) i fråga om handlingen att kläda l. insvepa ngn i päls l. pälsvärk; jfr BE-, IN-, PÅ-PÄLSA, OM-PÄLSAD; särsk.
α) (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: klädd l. insvept i päls(värk); påpälsad. Dalin Vitt. II. 6: 10 (c. 1740). Frusna öron, kylda tår, / Snabba pälsade personer. Lenngren (SVS) 2: 307 (1793; i vintervisa). Måla en stjernklar natt och pelsade vänner i drifvan. Topelius NBlad 108 (1870).
β) i förb. pälsa på, se nedan.
b) i fråga om handlingen att ta av ngn pälsen; i förb. pälsa av, se nedan.
2) (i fackspr.) motsv. PÄLS 2: draga pälsen l. skinnet av (ett djur); äv. med avs. på skinn. SvD(A) 1934, nr 252, s. 5. Redan tidigt på hösten ser silverräven ofta ut att vara färdig för pälsning. PälsdjSköts. 277 (1947). Ett något för tidigt pälsat skinn. Därs. 278. — jfr AV-PÄLSA.
1) till 1 b: ta av (ngn) l. hjälpa (ngn) av med pälsen l. ytterkläderna; ofta refl. (förr äv. intr.): ta av sig pälsen osv. Tersmeden Mem. 4: 192 (1763; intr.). Sällskapsdamen .. hjälpte grefvinnan ur vagnen och pelsade af henne. Lönnberg Syrend. 17 (1888). Efter hand som gästerna hunno träda in om dörren och pälsa av sig. Neander 70År 129 (1929).
2) (i fackspr.) = pälsa 2. Broman Glys. 3: 245 (c. 1730). Sedan han pelsat af honom (dvs. den skjutna vargen), såg han efter om han hade något i magan. HdlCollMed. 9/11 1748. Högberg Utböl. 1: 3 (1912). 2NF (1915). —
1) till 1 a: ikläda (ngn) päls l., allmännare, omsvepa (ngn) med pälsvärk l. mycket kläder; bylta på (ngn); vanl. refl. Möller (1790). Gummorna förmana sina döttrar att pelsa väl på sig. HLilljebjörn Hågk. 1: 28 (1865). GHT 1935, nr 203, s. 3. särsk. med obj. betecknande kläder. Sedan man pälsat på sig allt som fanns. Siwertz Ställv. 91 (1921).
2) (vard.) till 3: ge (ngn) på pälsen, ge (ngn) på huden; äv. bildl. Lindfors (1824). Det var en sann fröjd att höra .. (Olaus Petri) pälsa på de lata och okunniga munkarne. Grimberg SvFolk. 2: 63 (1914).
Spalt P 3019 band 21, 1955