Publicerad 1955   Lämna synpunkter
ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 15, III 2) PÅ-STENA, -ing. (mera tillf.) fisk. sätta sänkstenar på (nät o. d.). Östergren (1935).
-STICK. [till -sticka, v.1, o. sticka på]
1) el.-tekn. motsv. -sticka, v.1 II 1, konkret, om elektrisk grenledning som kopplats på en huvudledning. UNT 1932, nr 11104, s. 4.
2) (numera föga br.) jäg. motsv. -sticka, v.1 IV: påstickning. SvKennelklT 1895, s. 79. SvSkämtl. 108: 68 (1918).
-STICKA, v.1, -ning; -are (se d. o.).
I. [jfr motsv. anv. av t. anstechen] (†) till I 15: ge (ngn) ett l. flera stick (med spetsigt föremål o. d.); äv. bildl.: reta l. angripa l. förtala (ngn). Schultze Ordb. 5047 (c. 1755).
II. i fråga om anbringande l. fästande av ngt på ngt (jfr III).
1) [jfr motsv. anv. av holl. aansteken, t. anstecken] (numera bl. mera tillf.) till I 13, 15, III 2: sticka l. föra in (ngt) l. ena ändan av (ngt) på l. i l. om ngt o. därigm anbringa l. fästa det på en plats; gm att sticka i l. in ngt i ngt anbringa l. fästa (ngt) på ngt. Schultze Ordb. 5047 (c. 1755). (Fustarna) kunna .. ej stickas på ett rakt skaft, emedan sådant skulle hindra kärlets påstickning. Scheutz Bleckarb. 23 (1849).
2) [jfr motsv. anv. av t. anstecken; specialanv. av 1] i sht sjöt. till III 2: medelst knop l. stek o. d. fästa (tåg l. lina o. d.) vid ngt (särsk. vid ngt som skall hissas l. firas), sticka på; äv. med obj. betecknande det varvid tåg osv. fästes l. det som fästes vid tåg osv.: medelst knop l. stek o. d. fastgöra (ngt) med l. vid tåg osv. l. fästa tåg osv. vid (ngt), särsk. i uttr. påsticka ngt med (tåg osv.); äv. i uttr. påsticka ngt på l. vid l. i ngt l. påsticka ngt ngt; ss. vbalsbst. -ning äv. dels konkretare, om sätt för dylik fastgöring, dels (numera knappast br.) rent konkret, om knut varmed dylik fastgöring utföres. Roswall Skeppsm. 1: 127 (1803: med). Då signalen af räddnings-servisen i land bemärkts, blifver der en tross påstucken löparen och halad ombord. LfF 1867, s. 325. Trolle Sjöoff. 2: 243 (1870: ). Enkelt stek begagnas vid gårdingars och boliners påstickning i seglen, och dubbelt vid kablars påstickning å varpankare. Frick o. Trolle 42 (1872). Dubbelt halfslag .. är en mycket ofta använd påstickning. 2NF 10: 1086 (1909). jfr (bildl.): (Jag) Skulle intet underlåta (i fråga om försök till utbrytning), om det vore sjömän, som befallde; men det är så rasande påstucket att (osv.). Sparre Sjökad. 666 (1850). särsk. i fråga om fastgöring av flagga (l. befälstecken o. d.) vid flagglina medelst knop l. stek l. clip o. d.; med obj. betecknande dels flagga osv., dels flagglina o. d. Flaggspel .. uppresas, samt påstickas. Frick o. Trolle 115 (1872). Vid påstickning av flagga användes dubbelt skotstek. UFlottMansk. 1945, s. 237.
3) (†) till I 16 b, III 2 d: gm gravyr anbringa (ngt) på ngt, gravera (ngt) på ngt; jfr på-gravera. Een Si(l)f(ve)rbegare .. med Sahl. Mors Nampn påstuckit. BoupptSthm 1671, s. 452, Bil. (1670). HusgKamRSthm 1727—29, s. 659 (: påstickningen).
III. [jfr motsv. anv. av mlt. anstikken, lt. ansteken, holl. aansteken, t. anstecken, äv. anstechen] till I 16 i, III 2 f: sticka l. tända (eld) på (ngt); äv.: antända (ngt); äv. o. numera bl. (ngn gg arkaiserande) med enbart obj. betecknande eld: tända. Vthi Phrygien bleff en Stadh .. belägrat, och Eld påstickat. Schroderus Os. 1: 227 (1635). Grufved af tall, hvarmed tilmakningarne påstickas. Rinman 2: 1068 (1789). Påstickningen av eld på olika håll i gruvan måste ske samtidigt. SvFolket 5: 205 (1939). jfr (i utvidgad anv., †): (Om ett arbetslag tänder för tidigt i sitt gruvrum) Tå skal thet paret, som orätt giordt hafwer, böta så mycket, som thet grufweskiftet kostade, som för rök och heta blef ei påstuckit. Bergv. 1: 46 (1621).
IV. jäg. till III 2 n; ss. vbalsbst. -ning, om förhållandet att stövare under sök l. efter tappt påträffar (färskt spår av) villebråd o. börjar driva samt därvid ger hetsigt l. livligt skall; stundom om (l. med tanke huvudsakligen på) skallet. Strax hundarne släpptes, blef en hastig påstickning med lika hastigt slut. SvKennelklT 1893, s. 66. Ett stöfvarkoppels häftiga, ilskna påstickning. Knöppel SvRidd. 93 (1912). BonnierKL 6: 29 (1925).
V. (knappast br.) sjöt. till I 56 a, III 4; med avs. på ankarkätting: släppa l. giva ut, sticka ut. IdrBibl. 12: 105 (1919).
Ssgr (till -sticka, v.1 II 2; sjöt.): påsticknings-part. part av ett tåg o. d. som påstickes ngt; motsatt: halande part. Ekelöf Skeppsm. 60 (1881).
-tamp. jfr -sticknings-part. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(I 15, III 2) -STICKA, v.2, -ning. i sht sömn. gm stickning fästa (ngt) på ngt; sticka fast l. vid (ngt) på ngt; i sht förr äv.: brodera (ngt på ngt). Lind 1: 25 (1738). På de 4 hörnen (av bårtäcket) voro 3 kronor på en blå glob af guld påstickad. Schützercrantz Olyksöden 196 (1775). Ulstern har påstickade .. fickor. STSD(A) 1933, nr 252, s. 13.
-STICKARE. [till -sticka, v.1, o. sticka på]
1) (i fackspr.) motsv. -sticka, v.1 II 1: arbetare som matar upp stockar på transportör (t. ex. till huggmaskin vid huggeri i pappersmassefabrik). DN(A) 1933, nr 224, s. 5.
2) (mera tillf.) jäg. motsv. -sticka, v.1 IV: stövare som gör påstickning. SvKennelklT 1893, s. 48.
-STIGA, -ning.
1) (†) zool. till I 13, i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om tå hos djur: som vid gång vidrör (o. stöder mot) underlaget. Påstigande tå. Marklin Illiger 180 (1818). Därs. 212.
2) till I 13, 15, III 2: stiga på (fortskaffningsmedel o. d.); särsk.
a) (numera bl. ngn gg tillf.) med avs. på riddjur: sitta upp på; äv. abs.: sitta upp. Iag .. förmår icke .. påstiga någon häst. VDAkt. 1678, nr 103. SP 1809, nr 23, s. 4.
b) med avs. på tåg l. buss o. d.: stiga upp på l. in i, stiga på; ofta abs. En förlängning af nu varande personplatform, der de resande af- och påstiga. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 12, s. 10. (Förkortningen) p .. (betyder:) tåg stannar endast för resandes påstigande. SvKomm. 1951, nr 11, s. 2. särsk. i p. pr. l. p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som stiger resp. stigit på (vid en station l. en hållplats o. d.); ofta substantiverat. Den ende påstigne i San Pedro de Oza är en ung man. Fridholm Espina Marifl. 1 (1929). Snälltåget höll inte länge, .. och på- och avstigande skyndade sig. Hedberg VKind. 248 (1954). jfr ny-påstigen.
3) (†) till I 17; i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., bildl., i uttr. (en viss dags) när påstigande tid, om tiden närmast omkring (en viss dag). (Kyndelsmässodagen) samt desz när påstijgande tijd .. kallas af osz Liusmäszodagen, Liusmäszo tijden. Dijkman AntEccl. 97 (1678, 1703).
Ssgr (till -stiga 2 b): påstignings-märke. järnv. vid vissa hållplatser använt signalmärke varigm tillkännages för lokföraren att resande önskar stiga på vid hållplatsen. UNT 1932, nr 11073, s. 6.
-plats. jfr -station. SAOL (1900).
-station. station där ngn stiger på tåg o. d.; station för påstigning. TT 1896, Extrah. s. 29. SFS 1935, s. 545.
(I 13, 15, III 2, III 2 b) -STILLA, v. (†) = på-mata. Wettersten Forssa 17 (c. 1750).
(I 13, 15, III 2) -STJÄLPA, -ning. (mera tillf.) gm stjälpning placera l. anbringa (ngt) på ngt, stjälpa ut (ngt) på ngt. ArkKem. II. 35: 16 (1907).

 

Spalt P 2936 band 21, 1955

Webbansvarig