Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅSE 3~se2, v. -ser, -såg, -sågo, -sett, -sedd (se för övr. SE). vbalsbst. -SEENDE (se d. o.); -SEARE (se avledn.); jfr PÅ-SIKT, PÅ-SYN.
Ordformer
(-sijdt, sup. 1620. — Se för övr. SE)
Etymologi
[y. fsv. pasea; jfr d. påse; av I 24 b, II 2 a slutet, III 5, o. SE; jfr äv. t. ansehen, v.]
1) se på l. betrakta (ngn l. ngt); åse (ngt); bese (ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; utom i a, c, f numera bl. ngn gg (tillf.) i inf. l. p. pf.; förr äv. i utvidgad anv., i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (jfr g β slutet), om bugning: som göres under det att man ser på den man bugar sig för. BtFinlH 4: 154 (1563). Gabriel Blix .. som tillförende påsedt slagzmålet. VRP 1708, s. 225. När man bjuder up til Menuette .. vänder (man) sig med påseende bugning åt den man ärnar upbjuda. Walcke MbDansk. 11 (1782). Hvar och en påser .. sina kort, och den som befarar bet säger: pass. HbiblSällsk. 1: 313 (1839). Påfvar och Concilier tvungos .. till att stillatigande påse, huru den gamla Philosophien ingick förbund med den nya tron. Lovén Dante 1: X (1856). Hastigt påsedt .. ter sig monumentet i sin helhet onekligen kraftfullt. Adelsköld Dagsv. 4: 530 (1901). — jfr OPÅSEDD. — särsk.
a) (i sht i skriftspr., ngt ålderdomligt) i sådana uttr. som förskräcklig l. vacker o. d. att (äv. till att) påse, förr äv. förskräcklig osv. påseende(s), förskräcklig osv. att se l. betrakta l. skåda; jfr II 2 a slutet. Petreius Beskr. 2: 80 (1614: på seende). På Himmelen .. (syntes) en Eld vthi Maymånat, förskräckeligh påseendes. Schroderus Os. 2: 319 (1635). Thet (dvs. firandet av en jubelfest) är mycket lustigt att på see. Bolinus Dagb. 25 (1667). Runeberg 3: 85 (1830: till att påse). (Rödstjärten) är .. ganska vacker att påse. Ericson Fågelkås. 1: 6 (1906). Östergren (1935).
b) (numera bl. ngn gg tillf.) i sådana uttr. som vara en lust l. ett elände (till) att påse l. göra ngn gott att påse, att se (på), en löjlig person att påse, en person som är löjlig att se l. som ser löjlig ut; jfr II 2 a slutet. Rummet (blev) beqvämeligen rensopadt, så at det var en lust til at på se. Lagerström Bunyan 1: 37 (1727). En löjlig person at påse, ty Peruquen sitter mäst på sned. Dalin Arg. 1: 12 (1732, 1754). (Uppträdet på landsvägen) var ett rigtigt elände att påse. CFDahlgren 5: 89 (1833). Trolle Sjöoff. 2: 278 (1870: gjorde oss .. godt att påse).
c) (numera bl. i ålderdomlig l. vitter stil) i uttr. (så)som ngt att påse, förr äv. (vara) påseende(s) (så)som ngt, ss. beteckning för att ngn l. ngt ser ut som ngt l. till utseendet påminner om ngt; jfr II 2 a slutet. (Ängeln) war på seende som en liwngeeldh. Mat. 28: 3 (NT 1526). En regnboghe war om stolen, påseendes såsom en Smaragd. Upp. 4: 3 (Bib. 1541). Han grånade der, som en sommarafton att påse. Runeberg 1: 92 (1832). jfr (†): (Hon) rörde .. uthj een skåål tilsammans miölk och något annat smått, påseendes såsom hadhe dhet warit af rötter. BtFinlH 2: 307 (1668).
d) (†) i uttr. låta sig påse, låtsa, ställa sig; jfr ANSE 2 e. En stoor Deel aff Menniskiorna late sigh så påsee, såsom the framstälte sina Böner medh stoor flijt och alffwar. L. Paulinus Gothus Pest. 30 b (1623).
e) (numera bl. ngn gg tillf.) ss. eventuell spekulant se på (ngt) l. ta (ngt) i ögonsikte; dels med avs. på ngt som är att köpa l. hyra o. d., dels med avs. på skrift l. dokument som redogör för ngt som är att köpa osv.; anträffat bl. i inf. o. i p. pf.; jfr f. Schück VittA 4: 583 (i handl. fr. 1741; i p. pf.). Ändamålet (med utflykten till Krusenberg) var att påse den lilla byggningen på gården i fall den möjligtvis skulle kunna begagnas till Sommarställe. Geijer Brev 275 (1834). Köpare, hvilka i Bankens Cancellie äga tillfälle att påse det öfver (den till auktion utlysta) egendomen upprättade värderings-instrument. SPF 1840, s. 194. Skicka ngn en bok att påse. Sundén (1888).
f) övergående i bet.: granska l. (noggrant) undersöka (ngt) l. se över (ngt o. rätta till eventuella fel o. d.); i sht förr äv.: ta del av (ngt) gm att se på det; numera nästan bl. (föga br.) i inf. l. p. pf. Murenius AV 461 (1660). Dijkman Obs. A 3 b (1686: påseer). En af Directeurerne (bör) .. infinna sig på Barnhuset, och .. sjelf påse, om barnen få den mat til godhet och slag, som dem bestås. PH 8: 543 (1766). Af lärjungarnes vårdare fordras .. att påse lärjungens anmärkningsbok. OrdnNElSkolSthm 1852, § 80. Påse .. och bota alla revor och hål på kläder och strumpor. Östergren (1935). särsk.
α) med avs. på pass: visera l. för kontroll se på. Dalin (1855). Passet måste påses innan landstigningen. Östergren (1935).
β) (†) övergående i bet.: studera (ngt) för att inlära det, läsa över (ngt). OfferdalKArk. N I 1, s. 62 (1708). Ungdomen läser fullan wäl alle Catechismi stycken, men owålige at påsee och öf(ve)rläsa frågorne. Därs. 109 (1720).
γ) (†) i fråga om litteraturhänvisning: se l. jämföra (ngt); jfr BESE 4. Härvid kan och påses noten 22. LandtmFörordn. 1 (1765).
g) i vissa utvidgade l. bildl. anv.
α) [jfr motsv. anv. av t. aufsehen, v.] (†) tillse (att ngt sker l. göres o. d.); äv. i uttr. påse ngn att han gör ngt, ha tillsyn över l. se till ngn, så att han gör ngt. VDAkt. 1666, nr 257. Hwar och en Officerare (förmanas), at .. påse des underhafwande, det de .. biwista Predikningarne. ReglSwArmeen 1710, s. 5. At Cronobetienterne varit vid församlingens sammankomst närvarande, at påse det alt ordenteligen måtte tilgå. VDAkt. 1749, nr 62.
β) (†) ägna sin uppmärksamhet åt (ngt); äv.: besinna l. betänka (ngt); beakta (ngt) l. ta hänsyn till (ngt); tänka på (ngt) l. ha (ngt) i åtanke; taga (ngt) i betraktande (se d. o. 1 b γ). G1R 28: 433 (1558). När man seer på hela odelte summan, tyckes den wara hög nogh, men när man påseer, huru mycket hwar assessor får, .., så är den summa icke så stor på hwar och en. Schück VittA 2: 165 (i handl. fr. 1674). En ung dräng som friar intet annat påseer, / Än Rijkedom och Däyeligheet. Beronius Reb. A 4 b (1674). Det (dvs. vad jag fått utstå av mina fiender) lärer den rätferdige domaren Gud, framdeles noga påsee, och mechteligen belöna. VDAkt. 1684, nr 190. Nordencrantz Arc. 172 (1730). särsk. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i uttr. vara påseende på ngt, vara mån om ngt. BL 16: 278 (1849).
γ) (†) bevaka l. tillvarataga (ngns rätt); tillgodose l. främja (ngns bästa). BoupptVäxjö 1780. Två söner .., hvilkas rätt påses af deras närvarande förmyndare. Därs. 1832.
δ) (†) i uttr. påse ngn som ngt, betrakta (se d. o. 4 d β) ngn som ngt. RelCur. 45 (1682).
2) (†) bildl. (jfr 1), med person- l. saksubj.: avse (se AVSE, v. II 2 a) l. åsyfta (ngt); äv. (med personsubj.): räkna med (att osv.). RARP V. 2: 97 (1655). Alldenstundh iag märker han .. fortfahr medh lysning, och påsett den 19 hujus att hålla Bröllop. VDAkt. 1705, nr 277. Det med dessa förtekningars infordrande påsedde ändamål. Därs. 1736, nr 203.
Avledn.: PÅSEARE, m. (-seare c. 1865. -si(j)are (-sijiare) 15881840) [sv. dial. påsiare, påsiggare; jfr (ä.) d. påseer, t. aufseher] (†) till 1 g α: uppsyningsman; särsk. bärgv. om uppsyningsman l. förman vid malmsovring l. vid uppfordringsvärk i gruva. Lælius Bünting Res. 1: 201 (1588). Ström MinnB 28 (1840). Ström MinnB 14 (c. 1865).

 

Spalt P 2883 band 21, 1955

Webbansvarig