Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUTT put4, interj.
Etymologi
[ljudhärmande; jfr PUTTLA 2, PUTTRA 2]
(mera tillf.) återgivande vissa (dova, icke alltför starka, smattrande) ljud, t. ex. en svag knall l. ljudet av en motor; jfr PUFF, interj.; äv. i substantivisk anv. I fjärran dunkade en motorskuta, putt, putt, putt. Fridegård Tack 28 (1936). Det sa inte putt ens (när hjältenpå scenen skulle avlossa ett skott). Idun 1949, nr 50, s. 34.

 

Spalt P 2510 band 21, 1955

Webbansvarig