Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUSSA pus3a2, v.1 -ade ((†) imper. puss Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 83 (1705)); o. PUSSAS pus3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Östergren (1935)); jfr PUSSERI, sbst.1
Ordformer
(-a 1651, 1670 osv. -as 1841 osv.)
Etymologi
[sv. dial. pussa; sannol. urspr. ljudhärmande (jfr dock Heinertz EtymStud. 79). — Jfr PUSS, sbst.2]
(vard., i sht skämts. l. smeksamt) kyssa; ss. dep.: kyssas. Arvidi 81 (1651; utan angiven bet.). AWollimhaus Vitt. 29 (1670). Inne i salongen sutto notarien och Elin och pussades värre. Hedenstierna Fideik. 202 (1895). Så pussade friherrinnan pappa Gold hastigt på kinden. Siwertz Varuh. 77 (1926).
Ssgr, se puss, sbst.2 ssgr.

 

Spalt P 2479 band 21, 1955

Webbansvarig