| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUSS pus4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(vard., i sht skämts. l. smeksamt) kyss. Ge ngn, få en puss. Spegel (1712). Hesselius Zaletta 8 (1740). Ack! ge henne en liten, liten puss på mina vägnar. Envallsson Hofsl. 46 (1786). En puss i påsk. SöndN 1871, s. 59. Jag .. slutar nu (brevet)! Med en stor puss midt på det här krysset ×! Strindberg Giftas 1: 261 (1884). Att denna sed (att ge en kyss ss. påskhälsning) en gång funnits äfven hos oss, bevittnas bl. a. af det ännu gängse uttrycket ”en puss i påsk”. NF 13: 504 (1889). Bergman JoH 86 (1926). — jfr PÅSK-, RAK-PUSS. — särsk. närmande sig interjektionell anv., i uttr. puss på dig l. enbart puss l. (upprepat) puss puss o. d., använt ss. avskedsord l. hälsning till ngn. Älskling, puss på dej så länge. Browallius Karus. 47 (1949).
-MUNKEN, m. (-munken c. 1685. -munkin 1669. -munneken c. 1695) [senare leden av t. mündchen, diminutivbildning till mund (se mun, sbst.1)] (†) kyss. CupVen. C 5 b (1669). Tidfördrijf A 2 b (c. 1695).
Spalt P 2478 band 21, 1955