Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUSEN, adj.; n. -set.
Etymologi
[fsv. pusin; jfr sv. dial. pusen (Hof DialVg. 228 (1772)) samt dan. o. nor. dial. pusen; till en germ. rot pus, blåsa, svälla, som bl. a. föreligger i PUSSIG, adj.2, PUST, sbst.1—2, PUSTA, v., PYSA, PÖSA. — Jfr PUSNA]
(†) uppsvälld, svullen; pussig. TbLödöse 23 (1587). Ett skråbbockz ansickt (dvs. skråpuksansikte), stort, widlöfftet, stinnt och puset. Fånge 31 (c. 1710).

 

Spalt P 2477 band 21, 1955

Webbansvarig