Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUPPA pup3a2, sbst.2, om person f. (l. m.), om djur f. l. r., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Linné Sk. 112 (1751)).
Ordformer
(popp- (-å-) 1637 (: Påpptygh)1749 (: Poppmakare). pouppa 1692. pupa 16921885. puppa 1688 osv. puppe 1854. påpa 1690)
Etymologi
[jfr d. puppe, poppe, mlt. poppe, nt. pupp(e), popp, mnl. poppe, puppe, pop, holl. pop, poep, puppe, t. puppe, eng. pupa (i bet. 2), fr. pupe (i bet. 2); ytterst av lat. pūpa, puppa, (liten) flicka, docka (jfr PUPILL); jfr eng. poppet, puppet, fr. poupée]
1) om person samt i närstående anv.
a) [möjl. delvis utgående från b] (†) smeksam benämning på liten flicka l. på (ung) kvinna; äv. ironiskt. Warnmark Epigr. K 1 b (1688; möjl. om tjänsteflicka). Förbannatt wore i mig hwar bloodz droppa som intett uthij största ambition åstundar att utgiutas för dig min lilla påpa. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 24 (1690). Sådana obetänksama ord, kunde bekomma eder ganska illa, min sköna puppa. Lagerström Molière Tart. 99 (1730). Sahlstedt (1773; möjl. avseende både a o. b). Schück (1854).
b) (†) = DOCKA, sbst.1 2 a; äv. bildl., om fåfäng, ytlig kvinna l. ss. nedsättande benämning på en kvinna. Thenna vtputzade Puppan. Scherping Cober 2: 214 (1737; bildl.). Lind (1738). En stolt, inbilsk och fåfäng qvinna, en puppa utan själ. Eurén Kotzebue Orth. 2: 17 (1794). Schück (1854). jfr BORGAR-, LAND-PUPPA.
c) [möjl. utvecklat ur 2] (†) smeksam benämning på gosse. Lägg dej nu att sofva, min gosse! — tillade husbonden; .. god natt, din puppa! Blanche Våln. 402 (1847).
d) (vard.) nedsättande, om supig l. överlastad person, i sht kvinna. jfr: Full som en puppa. Östergren (1935). jfr FYLL-PUPPA.
2) [sannol. urspr. med tanke på puppans likhet med ett lindebarn] entomol. om insekt i ett utvecklingsstadium (det näst sista) vari den ligger orörlig inom ett hölje; äv.: puppstadium; äv.: pupphölje, kokong (se d. o. 1); jfr KRYSALID, LINDING, NYMF 3. Den 9de Octob. kröp utur denna Puppan vår lilla märkvärdiga Fluga. VetAH 1740, s. 467. De (insekter) som bli pupor om hösten utkläckas ej förr än nästa vår. Sundevall Zool. 96 (1835). Thomson Insect. XI (1862). Sefve UtvecklL 156 (1926). — jfr ARBETAR-, FJÄRILS-, MUMIE-, MYGG-, MYR-, TUNN-PUPPA m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. Ödmann Hågk. 61 (c. 1805; uppl. 1918). (Kärleken) låg ännu slumrande i den puppa, hvars skal Blenda hoppades aldrig skulle bräckas. Knorring Ståndsp. 3: 146 (1838). Som bekant, är den legendariske Faust den puppa, hvarur Goethes härliga diktskapelse utflugit. Lysander Faust 13 (1875). Johnson Kommentar 220 (1929).
3) (†) om spolformig packe av tobaksblad. UB 5: 125 (1874). De såsade (tobaks-)bladen förenas till s. k. puppor, hvilka, sedan de genomgått en första jäsning, inbindas i linnedukar. ArbStat. A 2: 67 (1899).
4) om örten Geum rivale Lin. l. annan växt av släktet Geum Lin.; i sht i pl.; numera knappast br. utom i ssgn FÅR-PUPPA (-PUPPOR). Liljeblad Fl. 170 (1792). Weste (1807).
Ssgr (i allm. till 2, entomol.): A: PUPP-CELL. i vaxkaka hos honungssamlande insekter: cell för puppa. Dahlbom Insekt. 284 (1837).
-HUD. (pupp- 1840 osv. puppe- 17601787) = -hölje. VetAH 1760, s. 281. SvSkog. 380 (1928).
-HÖLJE. Larven af en Saturnia, som spinner sig in i sitt pupphölje. Rydberg FilosFörel. 2: 163 (1877).
-KAMMARE. kammare som larven av vissa skalbaggar gnager ut åt sig i trävirke o. vari den förpuppas. SkogsvT 1908, s. 260.
-KOKONG. (numera mindre br.) = -hölje. UVTF 34: 48 (1886). LAHT 1924, s. 552.
(3) -MAKARE. (pupp- 1749. puppen- 1745) [jfr t. puppenmacher] (†) i tobaksfabrik: arbetare som iordningställde ”puppor”. Linné Öl. 11 (1745). Lagerbring Carlsh. 11 (1749; om förh. 1731).
-SKAL. (pupp- 1825 osv. puppe- 1748) (numera mindre br.) = -hölje. VetAH 1748, s. 216. 2NatLiv 464 (1931).
-SKINN. (pupp- 1837 osv. puppe- 1752) (numera föga br.) = -hölje. VetAH 1752, s. 262. Adlerz SvSkalbagg. 108 (1916).
-STADIUM. utvecklingsstadium i vilket en insekt är puppa. Thorell Zool. 1: 325 (1860).
-TID. tid för en insekts förpuppning; tid under vilken en insekt är puppa. Dahlbom Insekt. Inl. XXVIII (1837).
-TILLSTÅND~02, äv. ~20. tillståndet att vara puppa. Boheman ÅrsbVetA 1840—42, s. 11.
(1 b) -TYG. [jfr ä. d. poppentøj, t. puppenzeug] (†) leksaker?; jfr dock-saker 1. SthmStadsord. 1: 57 (1637).
-VILA, r. l. f. jfr -tillstånd. Dahlbom Insekt. 23 (1837). Puppvilan (för jordloppan) räcker 8—12 dagar. LAHT 1919, s. 339.
B (†): PUPPE-HUD, -SKAL, -SKINN, se A.
C [sannol. efter t. puppen-] (†): PUPPEN-MAKARE, se A.
Avledn. (till 2): PUPPA, v., -ning (se 2 nedan). [jfr d. puppe, v., t. puppen samt av-, för-puppa]
1) refl.
a) (mindre br.) entomol. förvandlas till puppa, förpuppas. Ollonborren, hvars larv puppar sig i juli. PT 1897, nr 84 A, s. 3.
b) (i vitter stil, tillf.) bildl., om person; i förb. puppa in sig10 4 0, stänga in sig (inom en trång andlig sfär o. d.). Hur skall menskligheten kunna förbättras .., när qvinnorna envisas att puppa in sig, så att man inte ens får tala med dem som med menniskor. Benedictsson Peng. 184 (1885).
2) (mindre br. utom i ssgn puppnings-tid) entomol. ss. vbalsbst. -ning, förpuppning. Fröberg Skrädd. 16 (1941).
Ssg (till puppa, v. 2): puppnings-tid. entomol. pupptid. När puppningstiden nalkas spinner .. (ringspinnaren) omkring sig .. en tunn hölsa af ett snöhvitt silke. Dahlbom Insekt. 179 (1837).
PUPPERAS, v. dep. (†) förpuppas. VetAH 1755, s. 214. Därs. 1769, s. 318.

 

Spalt P 2439 band 21, 1955

Webbansvarig