| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
1) (mycket) noggrann l. omsorgsfull; exakt, precis; numera bl. tillf., med nära anslutning till 2; jfr PUNKT 10. Var sträng, punktlig, ordentlig, arbetsam, flitig i dit kall! Löwegren Knigge 1: 44 (1799; klandrat i JournSvL 1801, s. 7). Punktlig ordning. CVAStrandberg 1: 216 (1861). (Översten) hade .. punktligt lydt sina order att icke lossa första skottet. Carlén Skuggsp. 1: 166 (1861, 1865).
2) mycket noggrann i fråga om att hålla tiden; som gör ngt l. ankommer l. inställer sig l. sker o. d. (precis) på den rätta l. fastställda tidpunkten l. regelbundet på vissa bestämda tider; i ä. ex. svårt att skilja från 1; jfr PUNKT 10 b slutet. Nicolai NothLefv. 3: 46 (1788: punktlikt, adv.). Han var duglig och ordentlig, säker som guld och punktlig som klockan. Benedictsson Skåne 61 (1884). Punktliga som en kronometer infunno sig våra ärade gäster. Klinckowström Minn. 1: 245 (1933). — jfr O-PUNKTLIG.
1) (i fråga om bruklighet jfr ovan) till 1. Rademine Knigge 2: 171 (1804). (Länsmannens) punktlighet såsom tjensteman. Englund Ged. 70 (1853). Den klanderfria punktlighet han i alla sina tjänsteåligganden ådagalade. Estlander Schauman 98 (1924).
2) till 2. (Hon visste att han) icke skulle komma en minut vare sig förr eller senare, än han sjelf hade bestämt i brefvet, ty han var punktligheten sjelf. Idun 1888, s. 77. Punktlighet är furstars artighet, sade Ludvig XVIII. Zetterström VärldHj. 234 (1942).
Spalt P 2429 band 21, 1955