Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRÄG, n.
Ordformer
(pregh)
Etymologi
[jfr d. præg, nor. preg; av ä. t. präg, t. gepräg(e), vbalsbst. till prägen (se PRÄGA). — Jfr PRÄGEL, sbst.2]
(†) = PRÄGEL, sbst.2 1. RA I. 2: 631 (1582). Ville han vthen Konungens Pregh och Conterfei lathe myntte. SanfSwar 1617, s. D 2 a.

 

Spalt P 2229 band 20, 1954

Webbansvarig