Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRUTT prut4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. prutt; av ljudhärmande urspr.; jfr PRUTT, interj., PRUTTA]
(vard.) fjärt. Nordforss (1805). Dalin (1855).

 

Spalt P 2193 band 20, 1954

Webbansvarig