Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRUMPERA, v.
Etymologi
[jfr sv. dial. prompera, rida o. svänga med en häst, prampera, om häst: göra konstiga språng, fsv. pramperan, dån, gny, mlt. pramperen, bullra; av ljudhärmande urspr. — Jfr PRIMPERERA, PRUMPA]
(†) stoltsera inför l. imponera på l. ”bräcka” (ngn). Hå, svarar Pehr, kan tro, sku I nu kunna prumpera en hel Sockn mä ert fyllare-gille? Ehra stakare! Dalin Arg. 2: nr 32, s. 8 (1734).

 

Spalt P 2178 band 20, 1954

Webbansvarig