Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRUD, adj.1
Etymologi
[fsv. prudher, härlig, ståtlig, präktig, vacker; jfr d. prud, präktig, vacker, isl. prúðr, vacker, tapper, ärelysten; liksom feng. prút, prúd, stolt (eng. proud), av ffr. preu, prod, prud, klok, tapper (fr. preux, tapper), sannol. av ett vulgärlat. adj. prōdis, bildat till lat. prōde esse, av prodesse, gagna (se PROSIT). — Jfr PRYD, PRYDA, PRYDE]
(†)
1) tapper. Spegel GW Fff 1 b (1685). Spegel 353 (1712).
2) vacker, fager. En enka af min slägt, / Hon har en dotter så prud / och det skall bli din brud. SvFolkv. 1: 221.

 

Spalt P 2177 band 20, 1954

Webbansvarig