Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROTEID prω1tei4d (trestavigt) l. prå1– l. prωt1– l. prot1-, i sht förr äv. PROTID -ti4d, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-teid 1883 osv. -tid 1839—1952)
Etymologi
[jfr t. proteide, eng. proteid(e), fr. protéide; bildat med suffixet -id (se BROMID, HYBRID, sbst.) till PROTEIN]
kem. o. fysiol. sammansatt proteinämne i vilket enkla äggviteämnen äro mer l. mindre fast bundna vid lågmolekylära ämnen, t. ex. nukleinsyror, färgämnen, kolhydrater o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 625. Smith OrgKemi 286 (1938). — jfr NUKLEO-PROTEID.

 

Spalt P 2098 band 20, 1954

Webbansvarig